HOSTA OCH ANDRA TANKAR
Kategori: Allmänt
11:e dec, dag 14. Det verkade inte som hostmedicinen fungerade som jag hoppades, hosta och näsblod hela natten. Som tur är så har jag ingen feber eller frossa, om det kommer måste jag åka in till sjukhuset. Det är väldigt konstigt på dagen är det precis som borta, får försöka sova igen på dagen. Sömn ska ju vara helande.
Tack alla som läser och skickar uppmuntrande kommentarer, det värmer och ger styrka när jag ska in i nästa omgång. Förstod nog inte det när jag började blogga såg det mest som en kanal att få berätta om vad som händer under en cancerbehandling och hur jag mår. Tack igen, jag läser alla och uppskattar dem även om jag inte svarar på individuella kommentarer.
Har funderat en del på hur jag reagerade när jag fick beskedet, har dessutom läst om naturliga reaktioner som ilska, känsla av orättvisa och varför fick jag det? Jag gick väldigt fort igenom dessa faser och jag tror det är viktigt annars dräneras man på positiv energi. Tror bara det var ett par svordomar första dagen, sen började jag fundera praktiskt, hur kommer de att behandla cancern, när börjar behandlingen etc…. Att fundera på varför jag fick det eller om jag kunde ha förhindrat det kändes inte heller helt nödvändigt. Vad skulle jag göra med den informationen? Cancern försvinner ju inte av det, skulle antagligen bara skapa ångest. Har senare förstått att det inte finns några vetenskapliga bevis för varför vissa får cancer och andra inte. Bättre att koncentrera sig på att bli av med den.
Det här med orättvisa är inte heller relevant, livet är inte rättvist alla föds med olika begåvningar, färdigheter, föräldrar osv. vilket absolut inte är rättvist. Har tittat på SOS barnbyar på TV4,de visade bilder från en förort till Accra i Ghana där föräldralösa barn växte upp i slummen mer eller mindre på en soptipp. Såg dem gå omkring på soptippen bland skräp och mänsklig avföring, då slumområdet saknade toaletter. Barnen var undernärda och underutvecklade p.g.a alla miljögifter som fanns på tippen. På något sätt så ger det en lite perspektiv till sitt eget elände och jag känner en stor tacksamhet att ha haft turen att bli född i Sverige. Även om jag har cancer så har jag i varje fall tillgång till ett socialt skyddsnät och professionell sjukvård. Detta är ju absolut inte rättvist i ett globalt perspektiv där många länder saknar både och. Jag kan bara konstatera, nej livet är inte rättvist. För att klara mig på bästa sätt måste jag fokusera på de förutsättningar som jag har, och de möjligheter som är givna av att jaga råka leva i Sverige.
Som en gammal kamrat till mig brukar säga, ”hade, skulle och kunde var tre rediga karlar.” Vilket innebär att inte fokusera på vad man kunde gjort annorlunda, det finns så många människor därute som gärna påpekar det för en när de har facit i hand. Den typen av kommentarer stänger jag öronen för, dessa mänskliga energitjyvar.