magnusn.blogg.se

13:e mar, dag 14 EB, Lite bättre dag för dag, skönt att känna när jag vaknar att jag är lite starkare än dagen innan.

Dagens motion har bestått av snöskottning, som min bror så påpassligt kommenterade. Det är inget roligt sätt att motionera, jag fäller hellre några träd eller går några kilometer i skogen. Ikväll har vi varit i staden och kommit hem sent, varför det blev både ett sent och ett litet i blogginlägg idag.

Det viktiga är att jag inte har haft något bakslag utan det fortsätter framåt i små steg. Hoppas att jag slipper skotta snö imorgon utan kan ta min motion på något annat sätt.

12:e mar, dag 13 EB. En dag till lagd åt handlingarna, idag bestod motionen av at fälla några träd. Det räckte att fälla tre träd för att jag skulle känna mig färdig arbetad för dagen. Det blev två timmar i sängen efter det. Men det är en härlig känsla att kunna göra lite grann. Även om man tar små steg så blir saker gjorda bara man tar tillräckligt många och ofta.

Hade lite vårkänslor i eftermiddags och luntade lite gräs, det är rätt trevligt och bara sitta titta på elden när den gör sitt jobb. Ganska rogivande så länge elden inte lever sitt eget liv. För övrigt händer det inte så mycket, bara rehabilitering, vila och göra sådant man tycker är roligt.

11:e mar, dag 12 EB. Det har varit en bra dag, kändes riktigt bra när jag vaknade. Gårdagens långa promenad hade lämnat kroppen, kanske jag mår bra av at ta ut mig lite då och då. Maten fortsätter att fungera hyfsat och jag har druckit mina näringsdrycker.

Läkarbesöket idag var väldigt positivt. Han kollade bakom näsan, i halsen, i öronen och i munnen.  Omdömet var att det såg bra ut, klart han såg strålskadorna och svullnaden som fortfarande var kvar, men att läkning gick väldigt bra. Munnen såg bra ut, vist var där beläggningar kvar, och små angrepp av svamp men inget alarmerande utan tvärtom positiv läkning där med.  Han kunde inte se några spår av tumören när han tittade i näshålan, det är inte lika med att den är borta, det kan man inte bedöma utan röntgen, men det är också en VÄLDIGT POSITV SIGNAL.

Fick tillfälle att väga mig också, fortfarande samma vikt som jag hade innan jag tappade sonden, vilket innebär  -12 kg sedan 26 nov då det hela började. Jag är fortfarande utan sond, härligt. Som ni hör mycket positiva signaler idag, nu gäller det att ta vara på det och passa på att njuta. Tror trotsallt att det är många bakslag kvar innan jag är igenom.

10:e mar, dag 11 EB. Det har rent ut sagt varit en svinkall söndag, blåsten gick genom märg och ben. Jag och Leif trotsade vädret och gick en lång promenad, 5,6 km i kuperad terräng. Det var lite på gränsen av vad jag klarar av nu kände jag, men jag får skylla mig själv eftersom jag visar vägen. Antagligen är det så när man som jag är sugen på att flytta fram gränserna. Ska försöka att skynda långsamt, men det är svårt jag vill ju så mycket.

 Imorgon är det besök hos läkaren i Halmstad som gäller. Jag har börjat ställa in mina mediciner själv, ska diskutera det med honom. Till exempel har jag minska morfin plåstret från 100 mg till 75 mg idag, om det är rätt lär jag inte märka förrän imorgon. Ska också övertyga honom att jag inte behöver någon ny sond. Tror jag ska skriva ner lite frågor så jag inte missar något imorgon.

9:e mar, dag 10 EB. Det har gått en dag till utan sond, tror att jag äter för lite men har försökt kompensera med 2 näringsdrycker.  Kanske jag skulle behöva 3 drycker om dagen nu när jag börjar äta eftersom jag har svårt att äta tillräckligt. Jag kan svälja utan några större problem, men allt jag stoppar i munnen smakar illa (svavel, sur disktrasa) det blir en konstig fadd smak av det hela som gör att det växer i munnen och det blir svårt att svälja.

Idag har jag provaT en kopp varmt vatten med honung och citron och det är det enda som smakar gott. Jag kan känna både den syrliga och söta smaken, vilket gör det gott att dricka.  Nu börjar jag känna igen resan nedåt, det sista som jag kunde få i mig var just citron/honungs vatten.

Idag verkar det som Hillevi har fåt magsjukan. Jag håller tummarna för att jag ska slippa den, klart jag tycker synd om henne men hon har lite mer att ta av än jag så får hoppas att hon håller den för sig själv. Ska försöka äta ordentligt imorgon och tror att jag kan övertyga läkaren på måndag. I vilket fall får jag handla mer drycker på måndag.

8:e mar, dag 9 EB. Nu har jag klarat en hel dag utan sond och det har gått hyfsat. Det blev gröt, apelsinjuice och en halv smörgås till frukost, lunch bestod av potatissoppa en hel tallrik. Ikväll ska vi laga Chicken ala king en traditionell och lätt äten rätt som jag hoppas ska gå bra. Ni noterade säkert att jag skrev vi ska laga, jag kan såklart tekniskt laga mat själv nu, men mina smaklökar är inte riktiga så jag får bara krydda efter gehör och låta någon annan smaka av. Men som jag bruka säga, det har väldigt lätt för sig att bli bra. Det gäller antagligen fortfarande.

Om jag nu kan bli en liten, liten gnutta bättre var dag ska jag nog klara mig utan att sätta in sonden igen. Det hela kommer antagligen att avgöras när jag träffar doktorn på måndag. Avgörande kommer att vara min viktutveckling, som det är idag har jag tappat ca: 10 kg, det kan antagligen leva med men jag får inte fortsätta tappa. Om jag tappat ett par kilo över helgen så kommer antagligen sonden in igen. Men med lite envishet, grädde och näringsdryck ska jag försöka fixa det utan någon ny sond. 

7:e mar, dag 8 EB (efter behandling). Det är den nya tideräkningen som gäller nu, före och efter behandlingen. Idag har det hänt mycket. På sjukdomsfronten så har jag återigen lyckats spy upp min sond. Som tur är har jag börjat äta gröt på morgonen, nu får jag testa kvällsmat med ost och broccolipaj.

Nu är pajen testad, jag fick i mig en liten bit. Normalt smakar det väldigt gott, smaken var menlös på grund av mina smaklökar inte återhämtat sig. Det positiva var att jag kunde svälja, nu tror jag inte att mängden är tillräcklig för att jag ska hålla mig i rätt viktklass, ska prova en näringsdryck ikväll också. Tror att det är ett viktigt komplement om jag inte vill sätta in sonden igen.

Till dagens överraskning, min mamma ringde och ville gärna komma och hälsa på men hon hade så mycket att göra. Hon kunde bara komma mellan 13. 30 – 14.30, vi försökte få henne till att inte komma du behöver inte om du har så mycket attt göra, vi kan ses till helgen etc… Men det gick inte. Ja, ja tänkte vi man blir lite envis med åldern. När hon dök upp kl 13.30 så hade hon Josefin med sig. Hon skulle inte komma nu, både jag och Hillevi stod där som fågelholkar. Ikväll kom Amanda och Aaron hit och stannar över. Imorgon ska Amanda hämta Anthony på flygplatsen och moster ska passa Aaron. Hela familjen är samlad igen på stutelid, det är mysigt men lite jobbigt när man är i det skick som jag är i. Men jag kan trotsallt stänga dörren till sovrummet och låta dem sköta sig själva.

I eftermiddags kom Ronny upp en sväng. Vi tog en promenad och tog ut en V75 rad till helgen som vi har tillsammans i golfgänget. Tänkte vi skulle vinna ihop till en fin golfsemester, vinner vi riktigt mycket kan vi bjuda med våra respektive även de som inte spelar golf. Turkiet, Spanien eller Portugal är väl helt OK även om man inte spelar golf tänker jag.

Nu är det den där jä….a sonden som spökar. Ikväll får jag klara mig efter frukost imorgon får jag ta ett beslut om jag ska försöka klara mig utan eller åka in till Falkenberg för att få en ny isatt. Jag har en chans till, eftersom jag ska till läkaren på måndag, om inte för, så kan han fixa det.

6:e mar, dag 7. Dagarna ramlar på och nu tycker jag i varje fall att jag har blivit lite bättre jämfört med förra veckan. Det är fortfarande väldigt mycket slem i halsen och näsan. Det är väldigt jobbigt med slemmet, precis som om man inte får luft och kommer dö av kvävning. För att må lite bättre använder jag mycket näsdroppar och så sitter jag upp när jag sover.

Dagarna ramlar på en efter en och de går fort även om man inte tror det när man som jag bara väntar på att bli frisk och ingenting gör. Idag glömde jag till och med att jag skulle ta prover kl 10.00, får ta dem imorgon istället. Om jag kommer ihåg det.

Jag åt en halv tallrik gröt till frukost idag också, ju mer jag äter ju fortare blir jag av med sonden. Ska försöka öka på andelen mat lite grann var eller varannan dag. Märker att det går åt rätt håll eftersom jag inte har använt extra morfin på några dagar nu. Antagligen går förbättringen i så små steg att jag inte märker dem dag för dag utan får lägga ihop några dagar för att märka förbättringen. Än så länge märker jag inte att mina promenader har ökat på flåset, men även det borde visa sig de närmsta veckorna, tror inte jag klarar gå en hel runda ännu. Inte om banan är kuperad i varje fall. Men det är några veckor kvar till premiären.

5:e mar, dag 6 i rehabiliteringen. Då var en dag till lagd åt handlingarna. Med lite god vilja kan jag nog säga att det har varit lite bättre idag än igår. Skillnaden är inte stor så jag kan inte säga att det vänt.  Det verkar som jag får en spyattack per dag, idag var inget undantag. Som tur var lyckades jag avstyra det efter lite harklande och ulkande, vilket innebär att sonden är kvar som den ska.

Roger kom upp en sväng idag och vi tog en promenad i vårsolen. Måste nog säga att det var vårvärme i solen idag, helt underbart.  Det stora som hänt idag för övrigt är att jag åt en halv portion gröt till frukost. Fantastiskt att man kan känna glädje av att äta en halv portion gröt själv, jag är trotsallt 49 år så det skulle inte var så unikt tycker man.

Det händer inte mycket mer än såhär under en vanlig dag på Stutelid under rehabiliteringen. Bara vila, lite motion, medicin och vila igen. Det är bara till att ta dagarna som dom kommer.

4:e mar, dag 5. Fortsätter att försöka hitta vändningen men idag har den inte kommit, tvärtom är det väldigt jobbigt idag. Det värsta är att det gör väldigt ont i tungan. Nu försöker jag låta bli att använda tungan, det svåra är när jag träffar folk och måste prata då gör det ont. Om jag vet om att jag ska prata en del kan jag alltid ta lite morfin innan, det funkar.

Tagit min promenad på 1,5 timme idag också, försökt att njuta av våren som är i antåganade. I eftermiddags var det nära att jag skulle spy upp sonden igen, jag lyckades dämpa kräkreflexerna det blev bara några ulkande av det och därmed fick jag behålla sonden. Jag vill verkligen inte få den monterad en gång till. Jag längtar efter att kunna äta riktigt och kunna dra ut sonden en gång för alla.

Det jobbigaste med att komma in i temporär må illa, eller må sämre allmänt är att man börjar tänka en massa. Skit, ska det verkligen inte vända nu, har den inte försvunnit riktigt, blir jag inte bra? Alla dessa frågor och liknande poppar upp i huvudet hela tiden. Svårt att trycka ner dem men det är vad jag måste göra. Får inte låta de negativa tankarna vinna. Det känns som det är nu fighten börjar på allvar, även om jag har gjort en massa jobbiga behandlingar är det nu allt ställs på sin spets. Magnus ta dag för dag och försök att hitta ljuspunkterna säger jag till mig själv.

3:e mar, dag 5. Nu har jag haft första helgen som färdigbehandlad. Undrar om jag nått botten eller jag gör det i kommande veckan. Har varit en helt underbar vårdag idag. Tog en lång promenad på förmiddagen, 5 km men det tog lång tid. Stannade på vägen och filosoferade i vårsolen några gånger. På eftermiddagen satt jag ute i solen en halvtimme eftre att jag hejat in Johan Olsson till VM guld på femmilen. Det är jobbigt att bara vara publik.

Det har varit en bra sport/tv helg. Bra med mycket idrott när man inte mår bra. Hoppas att det succesivt kan ändra sig till att jag är mer aktiv och gör egna saker istället för att titta. Tror det kommer efterhand nu.  Veckan som kommer har jag inte mycket inplanerat, det enda som jag  vet är at jag ska ta prover på onsdag. Det är så att de kommer fortsätta att ha koll på mig under återhämtningen. I nästa vecka är det lite mer som händer då ska jag både till läkaren i Halmstad och till tandläkaren Halmstad, såklart på olika dagar. Nu har jag inget annat att göra så det kvittar ju. Kanske rent av är bra för att jag ska få lite att göra.

2:e mar, dag 4. Rehabliteringen fortsätter tror inte det vänt ännu även om jag må lite bättre än igår. Det måste vara tydligare tecken än så innan jag tar det för en vändning. Jag upplever allting i relativa jämförelser just nu. Om någon frågar hur jag mår så mår jag skit, även om det är lätt till att säga att det är ok bara för at det är en aning bättre än igår. Har tagit lite morfin idag med för att stå ut med tungan och de strålskadorna som är på den.  

Idag hade vi lite lagarbete. Jag sågade ved medans Hillevi och Malin körde in den i pannrummet. Verkar som vi klara att hålla värmen trots att jag inte orkar så mycket för tillfället. I eftermiddags gick jag och Hillevi en promenad också, det går sakta, varm och lite andfådd blir jag men det ger ändå en härlig känsla när man kommer in igen.

1:e mar, dag 3. Nu är jag i perioden som är väldigt tung. Läkarna har varnat mig för den. Jag är färdigbehandlad sedan i måndags och jag vet att det kommer att bli värre i ytterligare två veckor efter avslutad behandling. Det svår är att få in det rent emotionellt, jag är färdig och ska nu bli bra direkt säger känslorna till mig. Då blir jag tvungen att resonera med mig själv och förståndet som har lyssnat till läkarna. Nej, det blir värre inte bättre. Men det är bara en vecka till sedan ska det vända.

Idag har det varit tungt, började med att jag sovit dåligt jag har enormt mycket slem i mun, hals och näsa. Får sitta och sova, tror jag ska ta en tablett och sova på i kväll. Ju mer samanhållande sömn jag kan få desto bättre för läkningen. Har fått väldigt ont i tungan, jag hade det för en vecka sedan också men då var det på andra sidan. Tungan måste vara vår mest vitala muskel. Jag har märkt att man knappast kan göra någonting utan att det påverkar tungan, eller att man måste röra tungan i varje fall. Som tur var har jag extra morfin hemma så jag har tagit lite flytande extra och det har dämpat smärtan ordentligt. Nu har jag lärt mig hur mycket man kan ta innan jag överdoserar för det vill jag inte göra igen. Det räcker att ha varit en gång i hallucinationernas värld.

De mest påtagliga effekterna nu är trötthet, mycket slem vilket också ger en tät näsa. Samt att jag inte kan svälja. Medicinlistan är diger och imorgon får jag åka till apoteket och köpa mer antiillamåendepiller.

Tog en liten promenad idag, inte särskilt lång men var ute i en timme vilket i sig är skönt med frisk luft och tillfälle att skingra tankarna. Känns som det är en evighet jag har framför mig, men tänker jag efter så har det tagit ungefär två veckor att hämta sig efter cellgiftet var gång. En vecka till så ska cellgiftet vara på rätt väg och med tanke på vad doktorn säger så skulle det samma gälla för stråleffekterna, ca; två veckor efter avslutad behandling.

28:e feb, dag 3. Fortfarande på väg nedåt. Det är nu en vecka sedan jag fick sista cellgiftet. Borde vara så att högst effekt av det når jag i de närmsta dagarna. Har mått illa de senaste dagarna, vilket beror helt och hållet på cellgiftet.  Strålningseffekten fortsätter att öka och kommer att göra det i ytterligare ca; en vecka.

27:e feb, dag 2. Jag sitter nu hemma och skriver dagens inlägg. Härligt att få komma hem igen. Har precis tänt en liten brasa i kaminen och lyssnar på spraket och känner hur värmen sprider sig i rummet, hög mysfaktor.  Att ha det lite mysigt, så gott det går tror jag är viktigt för återhämtningen också.

Fick med mig en medicineringslista och lite nya recept. Jag har ett helt apotek hemma för tillfället. Nu blir det till att följa utvecklingen och minska intaget efterhand som det fungerar. Tror inte jag får åka i en bil nu utan en skylt med varning för farlig last med detta intag som jag har nu.

Jag har också fått provtagningstider och uppföljningstider inbokade, jag har olika aktiviteter fram till 14:e mars inbokat. Kan undra hur mycket medicin jag kan dra ner fram till dess? Eller hur mycket jag kan äta själv? Dessa två parametrar är mina första målsättningar, väldigt påtagliga. Samtidigt gäller det att bygga upp fysiken igen utan att förta mig. Svensk som man är så är lagom bäst.

Mentalt svänger det väldigt fort, man åker som en jojo upp och ner. Jag är mycket mer positiv idag jämfört med i början av veckan. Att det går upp och ner är naturligt, men jag var nog inte beredd på att det skulle gå så fort mellan toppar och dalar. Nu är det lite mer uppåt och då samlar jag energi för att hjälpa mig att stanna på topp så länge som möjligt. Rehabiliteringen är inledd, nu kör jag hårt.

26:e feb, dag 1. Nu är det dag ett i rehabiliteringen. Just nu är det en väldigt stor och brant backe jag har framför mig. Jag vill vara frisk idag jag vill inte ha en ny sond, jag vill inte ha en sond alls. Ja, visst jag har vänt blad problemet är att jag inte gått vidare. Behöver antagligen några mer dagar innan det landar in och att jag kan gå vidare.

För lyfta mig själv och kunna rehabilitera på ett bra sätt behöver jag antagligen få en sond som fungerar och vara hemma. Det är dumt att fokusera på det jag inte har för tillfället, men antagligen naturligt. Ska försöka lyfta mig själv nu så jag kan speeda upp rehabiliteringen.

I natt har jag mer eller mindre suttit och sovit med näring direkt in i blodet. Det går att få näring på det viset också men då kan jag inte vara hemma, sonden är viktig.  Det blir mycket tid för funderingar när man ligger som jag gör, får inte låta de negativa tankarna ta överhand. På Sahlgrenska hade jag eget rum, nu ligger vi 3 personer i samma rum. Inget idealt sätt att rehabilitera, alla är slemmiga, harklar och spyr om vartannat. Det är inte lätt att sova då.

25:e feb, dag 90. Sista dagen i den aktiva fasen. Sista cellgiftet fick jag i torsdags och sista strålningen i morse. Nu är det bara att invänta vändningen så att jag kan åka hem igen. Verkar som de vill ha mig här i några dagar för att se hur det utvecklar sig. Problemet är att jag inte vill vara på sjukhus längre, framförallt när jag inte fick eget rum i Halmstad.

Känslomässigt flyger jag fram och tillbaka. Å ena sidan har jag passerat en viktig milstolpe som gör att det känns bra, att jag är på gång, å andra sidan känns det som jag bara är i början på någonting nu och att det ska bli värre innan det vänder. Att bli flyttad till Halmstad, nya läkare och sköterskor nya rutiner stör det välkända mönstret och skapar en känsla av okändhet. Önskar att jag hade varit hemma i soffan istället för att ligga här på Halmstad lasarett.

Ny välling resulterade i att jag spydde upp sonden igen, det är skitäckligt att behöva spy upp sonden. Dels är det väldigt otrevligt att få ned den igen, dels så känns det som det sinkar läkeprocessen.

24:e feb, dag 89.  Det är svårt att förstå hur fort tiden har gått, trots att jag har längtat efter denna dag så mycket.  Från och med imorgon gäller det att kunna skifta fokus för att försöka rehabilitera mig själv så fort som möjligt. Varför så fort som möjligt säger alla, låt det ta den tid det tar, självklart kommer jag att göra det men jag tror det är lättare att resonera så om man inte själv har gått sjukskriven i 90 dagar.

Maria och Christer var och hälsade på i eftermiddags och vi tog en promenad ner i slottsskogen, ett välkommet avbrott i sjukhusvistelsen. Tror att en sakta men säker vedhuggning är en bra träning.

Klockan 08.45 imorgon startar sista anfallet mot de förrädiska organisterna. Jag återkommer med en ny rapport efter det att eldupphör har meddelats.

23:e feb, dag 88. Känns som mitt allmäntillstånd blir bättre för var dag och med det så ökar rastlösheten. Det är bara två dagar kvar tills det planerade eld uppehållet kommer. Bara att hoppas att alla ”organister” har dött ordentligt och att jag kan jobba upp min kondition så fort som möjligt.

Idag kom Hillevi och mamma på besök så jag har haft lite sällskap i eftermiddags. Det är inte utan att det hade varit skönt att åka med hem. Kan hoppas att jag inte behöver vara på sjukhus nästa helg i varje fall. Det är svårt när man är sådär mitt emellan riktigt sjuk och lite sjuk. Jag är inte så bra att jag orkar göra en massa det är till och med svårt att läsa för att jag inte orkar koncentrera mig. Samtidigt så är det dödens tråkigt att bara ligga i sängen, jag är alltså för frisk för att bara sova.  Detta ska väl vara övergående nu.

Tankarna vandrar mellan att ta en dag i taget, till när jag har en normal vardag igen. Och vad vill jag göra med resten av mitt liv? Tankar som blir mer påtagliga i takt med att jag mår bättre. Kommer kanske att reda ut sig de närmaste månaderna. Helt klart är att det viktigaste är att ha hälsan, och att göra saker som får en att må bra. Livet är helt enkelt för kort för att gå och må illa över vad man gör eller inte gör.  Fokusera på det positiva och njut är mitt motto.