8:e apr, dag 40 EB. Peppar peppar, nu börjar jag märka framsteg. Igår började jag klyva veden med hjälp av Uno och Tomas, vi körde ett ganska långt och tufft pass. Givetvis var jag ganska mör, men det var en skön mörhet efter arbete inte den gamla vanliga. Jag orkar inte, har ingen kraft i kroppen utan en helt vanlig trötthet man får i kroppen efter ett arbete man inte är van vid.
Idag har vi fortsatt, fick hjälp av Uno och Roger idag, det blev ett likadant pass som igår och jag mår fortfarande bra. Det känns helt otroligt, har inte haft denna känsla på ett halvår. Kanske jag kan bli bra igen, när man är som mest negativa och otålig har jag tänkt att jag kommer aldrig att orka något ordentligt igen. Nu ser det lite ljusare ut, har fått en positivare känsla i kroppen och i sinnet.
Imorgon ska jag åka till jobbet på eftermiddagen, har ett möte med chefen planerat för att börja diskutera min återkomst. Som jag sagt innan har jag siktat på maj, och idag känns det som en högst rimlig plan. Får försöka hålla igen mig själv lite ibland så jag inte förtar mig innan jag börjar, eller att jag tar på mig för mycket för snabbt när jag börjar.
Jag väntar också förfullt på att få en kallelse till Sahlgrenska för återbesök, skulle vara 6 – 8 veckor efter avslutad behandling och idag är det 6 veckor sedan, så det borde komma när som helst. Skulle vara skönt med en bekräftelse på att allt läker som det ska.
Jag har några bekymmer kvar. Ett jag har fortfarande morfinplåster mest för att inte få abstinens, men ska försöka bli av med dem inom två veckor. Två, smaken är inte tillbaka, förvisso börjar jag ana en del smaker men det är mycket kvar. Tre, jag har väldigt dålig salivproduktion. Det leder till fluorsköljning för att hindra karies och att jag måste dricka mycket när jag äter annars växer det bara till en stor degig klump i munnen. Fyra, strålskadorna på huden gör att jag ska vara försiktig med solen, det är inte så lätt när det är på halsen och ansiktet. Jag har nu köpt solskyddscreme variant protection 50 med UV a och UV b skydd. Det är bara att väja sig vid att smörja in sig varje morgon, lite jobbigt när man aldrig har använt hudkräm eller liknande. Men kvinnor gör det hela tiden så jag ska nog fixa det också. Jag tror det var alla bekymmer för tillfället, om jag inte räknar att det fortfarande är tjäle i jorden som nr. fem. Med tjäle i jorden öppnar inte greenerna på säkert två veckor än och det är klart att det är ett problem när man vill spela golf.
5:e apr, dag 37 EB. Dagarna går, men läget är i stort sett oförändrat. Förutom att jag haft svårt att sova de senaste nätterna. Det liksom kryper i hela kroppen och det längsta jag kan ligga still är en minut. Klart att man inte kan somna då. För två nätter sedan provade jag mina sömntabletter jag fått, en insomningstablett och en som ska göra att man sover hela natten. Jodå, de var jättebra, somnade halv fyra ungefär. Det var inte mycket nytta med dem, man ska kanske kombinera dem med whiskey…….
Misstänker att sömnproblemen kan vara abstinens av att jag minskat mitt intag av morfin från 100 mg plåster till 25 mg på bara två veckor. Har försökt att få tag på läkaren i Halmstad för att få reda på om det är rätt och vad jag ska göra. Tyvärr har jag inte lyckats få kontakt med dem, tills motsatsen är bevisad så utgår jag från att jag har rätt. Det innebär att jag inte minskar ytterligare förrän jag har pratat med dem. Tror inte jag har ont längre, men det kan man inte veta när man hela tiden har smärtstillande i kroppen.
Sedan mitten på januari till mitten på mars har jag gått på morfin och vanliga smärtstillande, 8 Panodil och 3 Diklofenak om dagen. Nu har jag slutat med alla tabletter, jag tar Panodil spontant nån gång då och då.
Jag har fortsatt med en – två timmars skogsarbete varannan dag ganska lagom dos får jag säga. Nu är det klart i skogen och jag tror att det kommer att bli hemkört imorgon lördag. Så nu alla volontärer kan ni ringa in och anmäla er för tjänstgöring från och med Måndag.
Idag slog vårkänslorna till när jag kom tillbaka efter en skogspromenad med hunden. Jag bara tvungen att lunta lite gräs. Det brann precis lagom, ingen risk att det skulle sprida sig för mycket, det orkade inte ta allt så det blir minst en gång till. Det är något speciellt med att lunta, det är som det boren liten pyroman i en. Ja, jag är lite generell men de flesta jag känner tycker också det är roligt, antagligen ett litet spänningsmoment om man klara hålla det i schack eller inte.
2 apr, dag 34 EB. Igår blev det ingen uppdatering av bloggen, frekvensen kommer att gå ner nu. Det händer inte mycket nytt utan det försätter med en jämn väntan på genombrott i rehabiliteringen. Jag kommer antagligen inte att uppdatera varje dag när det inte händer så mycket.
Idag var jag i Vessige och mätte mitt hb värde för att se om det går åt rätt håll. Peppar peppar… så gör det det. 112 är det nya värdet fortfarande lågt men det går åt rätt håll. Vet inte hur högt det behöver vara för att känna en stabil förändring. Helt klart är att 112 är inte tillräckligt för att jag ska känna mig pigg. Igen blev jag påmind om att det är tålamod som gäller, det är trotsallt bara 5 veckor sedan jag avslutade min behandling.
Passade på att väga mig också, det fortsätter neråt och jag står nu på -14 kg vilket är lika med 78 kg. Nu måste jag verkligen stoppa fallet. Jag har varit dålig på att komplettera maten med näringsdryck men det måste jag göra nu. Om jag går ner i vikt äter jag för lite och om jag äter för lite får jag inte tillräckligt med energi och blir trött av det också.
31:e mar, dag 32 EB. Vilken härlig vårdag det varit idag, synd bara att det forsätter vara minusgrader på natten. Idag har det varit halvlugnt. Våra göteborgsbesökare åkte hem vid lunch idag. Vi han precis hämta andan innan vårt yrväder till barnbarn Aaron kom och hälsade på och ville bli passad i någon timme medans mamma red. Ni har redan räknat ut det, dags för vila igen efter den pärsen.
Jag har nu minskat mitt pillerintag radikalt. Idag har jag inte ätit ett enda piller, knappt igår heller. Ikväll sänker jag mitt morfinplåster från 50 till 25 mg. Hoppas att det fungerar, om det inte gör det så kan jag komplettera med Panodil istället för att gå tillbaka till 50 mg. Känns som att dagen då jag är helt medicinfri kommer närmare, ska bli ganska skönt. En milstolpe i tillfrisknandet.
30:e mar, dag 31 EB. Då är snart påskafton avklarad och jag har mått bra idag också. Vi hade middag för 9 personer mitt på dagen och våra vänner från Göteborg är här. Vi har varit ute mycket idag, så orken har varit bra. Även om vi haft besök hela dagen har jag passat på att sova både middag och kvällsmat, en timme åt gången.
Tror det är viktigt att sova tillräckligt, en tupplur på middag och en på kvällen är nog melodin för mig just nu.
Det blev en väldigt god middag, vi gjorde en plommonspäckad fläskkarre i ugnen. Utsökt måste jag säga. Som ni vet känner jag inte mycket smak, men smaken från steken gick igenom framförallt de knapriga kanterna. Måste passa på att glädja mig när jag känner lite. Det blev trotsallt ett fiasko ett idag. Jag fick inte fart på påskbrasan, tydligen var grenarna lite för råa. Får helt enkelt satsa på en majbrasa istället.
29:e mar, dag 30 EB. Idag vaknade jag och kände mig nästan normal. Har mått bra stort sett hela dagen. Det verkar som att jag behöver sova två – tre dagar med jämna mellanrum för att ladda batterierna ordentligt.
Idag har jag inte ansträngt mig får se om den här känslan håller i sig imorgon också. Om det är så ska jag nog fundera på hur mycket jag tar ut mig när jag arbetar. Det kanske är så att jag tar ut mig för mycket i förhållande till vad kroppen orkar för tillfället och att jag därför behöver sova så mycket efteråt. Något att hålla ögonen öppna för.
Med andra ord fortsätter det med berg och dalbana. Trodde såklart att det bara skulle gå ett håll under återhämtningen, det hör man ju på namnet, återhämtning.
Som sagt ta hand om de bra dagarna Magnus. Jag försöker så gott jag kan, ikväll har jag lagat en potatisgratäng, tyvärr är inte smaken tillbaka ännu men matlagning är lite grand som att cykla har man engång lärt sig så sitter det i ryggmärgen så det blir säkert gott.
28:e mar, dag 29 EB. Jag fortsätter att vara tröt, dessutom har jag frusit hela dagen. Det är mycket som är jobbigt nu. Allting har med förväntningar att göra, jag har varit inne på det tidigare i bloggen men det är alltid förväntningar som inte stämmer som gör att man känner frustration och meningslöshet.
När man som jag är i återhämtningsfasen tycker alla att det är väl skönt, och det har gått bra, och du ser inte så sjuk ut. Men jag känner mig sjuk, jag vill bara sova och jag orkar bara begränsad aktivitet. Jag vill att tillfrisknandet ska gå mycket fortare. Jag vet att läkaren har sagt upp till 6 månader, vilket innebär att jag bara är i början på resan. Konstigt men det känns väldigt tungt mentalt för tillfället, man kan ju tycka att det bara skulle vara uppåt nu, se där kom förväntningarna igen. Jag måste jobba hårdare med mig själv för att komma på rätt köl igen.
Får se hur det är efter påsken, laga lite mat och vara lite social kan kanske pigga upp, eller inte. Het klart så gör det inte situationen värre i varje fall. Framåt gäller det att hantera förväntningarna på ett bättre sätt, även om jag stenhårt tror på att man måste ha ett mål, annars vet man inte vad man ska kämpa åt. Det innebär håll fast vi målet men att jag måste göra back up plan, då vet jag åtminstone vad jag ska göra istället för att bara bli frustrerad.
27:e mar, dag 28 EB. Dagen har gått i trötthetenstecken, konstigt det är som om det är varannan dag. Ett exempel på hur mycket jag kan sova. Idag vakande jag halv sju och satte eld i pannan, gick tillbaka till sängen och somnade om och sov till 10.00, var vaken till efter middagen ca: kl 14.00 gick för att vila, somnade och sov 1,5 timme, därefter gick jag ut en liten stund för att gå in och lägga mig igen. Tror ni inte att jag somnade igen och sov i nästan en timme. Tilläggas bör att igår gick jag och la mig 21.30. Det är inte en normal andel sömn precis. Hoppas att det ska rätta till sig snart. Kan ju inte börja jobba om jag måste sitta och sova halva dagarna.
Nu ska vi försöka vara lite sociala i påsken, det blir ett litet test på hr mycket man orkar. Som tur är kommer vi att vara hemma, vilket innebär att jag kan smita in till min goda säng när jag vill, liksom bara försvinna lite diskret. Bara jag hinner somna innan de hittar mig tror jag ingen har mage att väcka mig J. Skämt och åsido det ska bli kul.
26:e Mar, dag 27 EB. På västfronten intet nytt skulle man kunna säga. Det rullar vidare på samma sätt som vanligt. Vila, lite skogsarbete och vila igen. Kanske har det tillstött en sak, det verkar som hasseln kommer i blomning nu så jag får passa min allergi. Ytterligare en sak som gör mig trött, allergi och allergi medicin blir man trött av. Tur att det inte började tidigare, de kan blomma redan i februari vissa år.
Skogsarbetet är nästan färdigt, nu väntar jag på att få det hemkört sedan är det bara att invänta alla volontärer som vill komma och hjälpa till att klyva ved J.
Påsken närmar sig med stormsteg, men golfsäsongen verkar dröja. Får se vad som händer efter påsk. Det jag vet är att jag ska träffa min chef för att börja planera för återkomsten till arbetet. Mitt mål är at vara tillbaka från och med maj på något sätt. Om det blir heltid eller inte återstår att diskutera. Jag ser också fram emot att få träffa läkarna på Sahlgrenska för den första uppföljningen. Skönt att ha lite att se fram emot.
25:e mar, dag 26 EB. Jag mår ungefär som vanligt, trött och hängig. Stor del av dagen tillbringar jag i ryggläge i vår nya säng. Ny och ny men vi köpte faktiskt en ny säng förra våren och den har verkligen blivit utnyttjad till fullo de senaste månaderna. Det var bra timing, om vi haft kvar den gamla hade jag fått gå till kiropraktikern och rätta till ryggen vid det här laget.
På förmiddagen idag drog Hillevi med mig ut på hästryggen, ja ni läste rätt jag har tagit en ridtur idag. Ridit kanske är mycket sagt, det är mer att jag har åkt på hästens rygg. Det var ett bra sätt att få frisk luft, strålande sol som värmde gott. Dessutom fick vi se en älgfamilj (3st). Det är sällan jag får se dem när jag är ute och går, verkar som de är mindre rädda när de bara känner hästlukten och inte människa lika tydligt.
I eftermiddags var jag ute en liten stund i solen, även om det var härligt blev det inte en särskilt lång stund, ryggläget kallade igen.
24:e mar, dag 25 EB. Idag har jag varit ute en kort stund och njutit av vädret. I eftermiddags firade vi mammas 77 årsdag. I stort sett bara vilat.
Har fått lite ont i halsen igen, har väl gått ned lite väl fort med smärtstillande, jag får inte glömma att ta mina panodil och diklofenak om jag ska stanna på den lägre morfindosen. Just nu är otåligheten min värsta fiende. Jag får väl se otåligheten som ett tecken på att jag börjar må bättre, och i det avseendet är det positivt. Egentligen skulle jag passa på att njuta när jag mår bra och är ledig istället för att vara frustrerad.
Det är en lite enahanda blogg för tillfället, men det är så det fungerar. Inget speciellt händer. Det mest spännande är om jag blir lite piggare och att hb-värdet stiger som det ska. Tror jag ska mäta det igen efter påskhelgen och hoppas att stiger lite fortare än det gjort hittills, 2 enheter per vecka är lite för lite. Förväntar mig också att jag ska få en tid till återbesök snart. Det är klart att jag är nyfiken, det går inte en dag utan att jag känner efter lite extra om jag kan känna något av tumören eller metastaserna på halsen. Minsta lilla jag har ont så kommer det negativa tankar, är de verkligen borta? Logik och känslor går inte alltid ihop, får hoppas på att logiken vinner, att det är borta för all framtid.
23:e mar, dag 24 EB. Vaknade av mig själv halv sju och var utsövd, vilken härlig känsla. Det var längesedan jag gjorde det. Men det är klart har jag sovit i nästan två dygn innan dess så borde jag vara utvilad.
Började fundera lite mer på min trötthet, tycker det är två saker att jag behöver sova mycket jämfört med att jag inte orkar som jag brukar. Igår gick jag ned i styrka på mitt morfinplåster, det är nu 50 mg. Det verkar som det fungerar, jag har lite ont men inte så jag behöver gå upp i styrka igen. Idag har jag också minskat på mina traditionella värktabletter. Det är lätt till att man bara fortsätter och tar medicinen av ren vana. Jag får följa det noga, kanske kan jag minska ytterligare om några dagar.
Även om vintern biter sig kvar och att man är lite trött på det måste jag säga att en sådan dag som idag är helt underbar med en sol som värmer gott. Det skulle bara varit i februari inte slutet av mars. Verkar som det blir en sen golfpremiär i år om inte de kalla nätterna släpper snart. Det finns en positiv sak med detta väder, hasslen har inte börjat blomma än. Jag är allergisk mot hassel och ju frikare jag känner mig innan allergin kommer desto bättre. Ibland kommer det redan i februari och det hade inte varit bra i år.
22:e mar, dag 23 EB. Jag har ägnat största delen av dagen till att vila. Var ute 1,5 timme i skogen före och efter det har jag tillbringat i ryggläge. Fick svar på proverna från igår. Alla värden utan blodvärdet är bra, hb ligger fortfarande på runt 100. Frågade om det finns något jag kan göra eller tabletter jag kan komplettera med för att få tillbaka de röda blodkropparna fortare. Eftersom det inte fanns någon brist så finns det inget att göra mer än att vänta, man skulle kunna få en blodtransfusion, normalt får man inte det förrän hb värdet är ner mot 90. Trots det så sa min läkare att det går att göra undantag om det blir för jobbigt. Jag ska följa utvecklingen och om det inte repar sig på några veckor så kommer jag ta en diskussion om ev. blodtransfusion.
Fick lära mig att anledningen till de låga värdena är att benmärgen påverkas negativt av både cellgift och strålning, och det äår den som producerar röda blodkroppar. Den kommer att reparera sig själv men det tar tid så jag får jobba på mitt tålamod. Det enda som gäller är att lyssna på kroppen, motinera vad jag orkar och sedan vila.
Nu blir det ryggläge i soffan för att följa Sverige – Irland. Får se om de kan hålla drömmen om Brasilien 2014 levande.
21:e mar, dag 22 EB. Var på vårdcentralen idag och kollade blodvärdena, de är fortfarande låga, 102 jämfört med 100 för en vecka sedan. Klart att man blir trött och yr. Har lärt mig att en man ska ligga runt 150 om det ska vara normalt och om man kommer ner till 90 börjar läkarna diskutera en eventuell blodtransfusion. Med andra ord är det ganska OK att jag är lite hängig.
I vilket fall som helst tog de en hel del blodprov som skickas på analys. De är inte färdiga förrän på måndag men jag hoppas få reda på om det är något som jag kan ta för att speeda upp återhämtningen.
För övrigt var det samma visa idag som vanligt. 1,5 timme i skogen genererade i två timmar sömn och det är ganska tråkigt. Dessutom svartnar det för ögonen när jag reser mig upp eller att jag tar i för mycket. Det blir en balansgång mellan hur mycket man kan göra, och i vilket tempo man gör det.
Jag får försöka vara tålmodig läkaren i Göteborg sa att det tar upp till 6 månader att återhämta sig och det har bara gått tre veckor.
20:e mar, dag 21 EB. Idag kände jag mig utvilad när jag gick upp strax innan 9, vilken skön känsla. Inte så konstigt har vilat mig i mer eller mindre två dygn så det borde ge resultat.
Jag hade en svag aning om att jag skulle till tandläkaren i Halmstad någon gång denna vecka men jag hittade inte bokningen. Tänkte att jag får ringa och kolla tiden, som tur var gjorde jag det direkt på morgonen, jag ringde kl 9 och fick veta att min tid var idag kl 10, snacka om bra timing. Ibland har det lätt för att bli bra.
Hos tandläkaren gjorde de en allmän status för att se hur strålningen har påverkat tändernas status. Glädjande nog så var statusen mycket bra, men så länge inte salivproduktionen är tillbaka som den ska vara ska jag fortsätta med extra fluorsköljning och intensiv behandling med hjälp av plastskenor och fluorgel. Risken är att man får en karies epidemi i munnen och att det är väldigt svårt att laga. Kommer inte salivproduktionen tillbaka måste jag använda dessa extra fluorprodukter liver ut. Det är väl inte hela världen, men jag slipper gärna det om möjligt.
19:e mar, dag 20 EB. Det har varit en dag i trötthetens tecken, även om jag hunnit vara lite social också. Tröttheten kommer säkert av att jag har tagit ut ig lite för mycket senaste dagarna in kombination med det mitt låga hb värde.
Började med att jag och Henrik lunchade ihop och pratade lite hur det går på jobbet, det är ju faktiskt så att min återkomst närmar sig även om det inte är i nästa vecka så kommer det närmare. Efter lunchen åkte jag in till fabriken och pratade med lite folk. När jag väl kom hem var kl 4 och min ”ät och sov klocka” hade ringt så jag var tvungen att lägga mig två timmar.
Tror att det är lika viktigt att motionera och få frisk luft som det är att lyssna på kroppen och vila när det behövs. Idag är det 3 veckor sedan sista behandlingen och jag börjar så smått vänta på en kallelse för det första uppföljningsmötet på Sahlgrenska. Det är svårt att släppa tanken på om det har försvunnit helt och hållet eller inte. Jag försöker tänka positivt, klart att det försvunnit, varför skulle det inte med den behandlingen jag fått.
18:e mar, dag 19 EB. Vet inte om jag fått en rekyl av den aktiva helgen eller så har jag drabbats av någon infektion för så mycket som jag sovit idag har jag inte gjort på länge. Dagen började med en promenad efter frukost, inte jättelång men med tanke på den kuperade terrängen och snön var det ganska jobbigt. Därefter har jag mest sovit, även om vi tog en sväng till stan. Summera sov stunderna idag så är före middag efter middag och efter stan, dvs. stora delar av dagen.
Det här med apotek och hur bra det är med många apotek kan ju diskuteras. Idag försökte jag hämta ut morfin plåster på 100 mg, som jag hade recept på. Steg ett försökte jag få dem till att ändra leveransen och ge mig det dubbla av 50 mg istället eftersom jag inte använder 100 mg längre. Det skulle ju vara samma sak, men det var omöjligt. Kan till viss del förstå det. Men då sa jag att jag tar 100 mg så kan jag dela dem på mitten själv, det var OK. Enda problemet var att de inte hade några 100 mg. Det var likadant på alla apotek jag besökte. Kan undra hur de tänkte när de privatiserade apoteken. Jo, att tillgängligheten skulle öka. Tror inte de tänkte på medicinen då utan bara på öppettider vilket kan kvitta om de inte har råd att ha lager av medicinen man behöver. Min slutleding är att det är ett totalt misslyckande. Istället för ett apotek med bra soritment har vi nu 4 st i lilla Falkenberg, men ingen har råd att hålla lager och det är självklart att alla kostnader ökar, tror inte omsättningen har ökat utan det är 4 st som ska dela på samma omsättning som innan och tror f.n att det inte går. Tänk om.
17:e mar, dag 18 EB. Vaknade utsövd och kände mig bra i kroppen trots gårdagens hårdkörning i skogen. Igår minskade jag också mitt morfin plåster till 75 mg, vilket verkar fungera bra. Har bara haft lite ont men har kunnat kontrollera det med Panodil. Bra att kunna minska morfinet, det är liksom ett kvitto på att jag är på gång.
Idag blev det en omgång i skogen på förmiddagen, ca: 2 timmar igen och peppar, peppar så var jag inte lika trött som jag var igår. Förhoppningsvis så ger den här aktiviteten lite mer ork när det landar in. Eller så kan det också var min järnmedicin som jag börjat ta då mitt hb har varit väldigt lågt, runt 100 bara. Klart att det också påverkar tröttheten. Som sagt lite piggare idag och efter middag och lite sömn orkade jag med lite trädgårdsarbete. Det är inte min favorit att klippa häcken men idag kändes det bra, antagligen bara för att jag orkade.
Nu har jag en vecka framför mig och jag hoppas på samma trend som hittills, lite bättre varje dag. Om det håller i sig kan jag kanske minska morfinet ytterligare i slutet på veckan. Veckan är planerad som vanligt. Vedhuggning och vila om vartannat.
16:e mar, dag 17 EB. Igår kväll var jag på typ herrmiddag med golfligan. Förbannat roligt att orka vara med en kväll, trots att jag bara drack påskmust. Kände mig nästan normal för ett tag. Det enda som kändes annorlunda var att äta, att inte känna smak och att ha lite ont i munnen tar ned känslan lite. Men det är ett bra kvitto på att man är på väg tillbaka har inte varit ute i lite större sociala sammanhang på ett kvartal. Tyckte det var värt att missa ett blogginlägg för den goda saken.
Det var lite motion på fredag fm, vedhuggning. Att det var lite igår kompenserade jag med råge idag. Var ute i skogen med grannen och fällde träd tillsammans. Två timmar var vi ute och fällde en hel del. Slutade lagom till middag och efter middagen var det sängen som gällde, sov nonstop i två timmar.
Senare kom Roger och tjejerna och hälsade på. Det blev våfflor och glass. Hillevi gick en promenad i skogen med tjejerna och Svante, medans jag låg på soffan och småpratade med Roger fortfarande slutkörd efter förmiddagens övningar.
Dagens motion tog verkligen musten ur mig men jag tror att det ger tillbaka i slutändan, inte bara ved men också en förbättrad kondition. Imorgon ska vi gå ut i skogen igen, lika bra att köra på när man börjat. Ser framför mig en tidig kväll i säng idag och att jag är pigg igen när jag går upp imorgon.
14:e mar, dag 15 EB. Skönt, ingen mer snö att skotta. Idag har jag varit nere hos distriktssköterskan och lämnat hem slangar och sprutor jag haft till sonden. Jag fick också en hel del vällingar över. Kollade med apoteket om det gick att sälja tillbaka de oöppnade lådorna, men inte. Jag fick gärna lämna dem där men jag fick inga pengar. Bestämde att jag lämna dem till distikssköterskan istället så kan hon ge dem till någon som behöver dem istället. En bra markering att sondtiden är över.
Gjorde ett besök på Gekås på förmiddagen, undrar om det inte är jobbigare att gå på ett varuhus än att fälla träd, trots att jag är säker på att det ger mindre med motion. Med tanke på den dagliga motionen så gick jag ut och fällde två träd till samt kvistade och kapade dem. Detta kompletterat med två omgångar sömn så är min dag komplett.
Allmän tillståndet fortsätter att bli lite bättre dag för dag. Jag är fortfarande rädd för bakslag så jag tar inte ut något i förskott, men det ger absolut en positiv känsla. Det är nu två veckor sedan sista behandlingen och jag har inte fått någon kallelse från Sahlgrenska ännu, de sa att jag ska komma på återbesök 6 – 8 veckor efter sista behandlingen. Det kommer väl en kallelse rätt vad det är.