24:e aug, dag 178 EB. Igår var jag på mitt andra återbesök. Det var en klinisk undersökning, vilket innebär att läkaren tittar med en kamera i näsan och klämmer lite på halsen samt att vi diskuterar allmän tillståndet. Jag fick också se bilderna från röntgen som gjordes i juni och dessa jämfördes med bilderna som togs innan behandlingen. Det var en häftig känsla att se dem. Alla indikationer som jag haft på första röntgen var borta, även av de som indikerades på levern och tarmen syntes det inget.
Den kliniska testen visade inget, som han uttryckte det. Området är fortfarande svullet och torrt men inget som helst tumörliknande. Även om jag känt på kroppen att den mår bra så sprider sig ändå en liten oro dagarna innan ett sånt här besök. Nu känner jag bara glädje och lättnad.
När jag åkte hem igår köpte jag färska räkor (nästan 1 kg) och gjorde varsin stor räkmacka och till det delade vi en flaska vin. Kan säga att vi firade i det lilla, nu ser vi framemot vintersemestern, har bokat biljetter det blir 3 veckor på Costa Rica i jan-feb. Vintrarna är tråkiga och den senaste var inte bara tråkig den var grymt påfrestande också, det gör att det känns extra skönt att få något att se framemot till nästa vinter.
När behandlingen var klar sa läkaren att det tar minst 6 månader att återhämta sig, imorgon är det 6 månader sedan jag avslutade behandlingen och han har haft ganska rätt det är de senaste veckorna jag känt att orken är tillbaka nästan som förr. Vikten verkar stabilisera sig kring 76 – 78 kg, tror att det kommer hjälpa mig få ännu bättre ork än före sjukdomen, det är trotsallt 17kg mindre att släpa omkring på.
Nästa steg i rehabiliteringen kommer att bli en hörsel och öron undersökning då det kluckar i vänsterörat och att jag anar en liten tendens till tinnitus. Nästa kliniska undersökning av tumörområdet kommer att bli innan jul. Nu är det vardag som gäller igen, arbeta på veckorna och njuta av helgerna.
10:e aug, dag 164 EB. Nu var det längesedan jag skrev, livet återvänder mer och mer till det normala. Inte så att jag glömmer vad jag gått igenom, hur skulle jag kunna? Biverkningarna är fortfarande kvar med domnade fötter, låg salivproduktion och lite öm i käken där jag strålades som mest. Sommaren har varit fantastisk fin med sol, bad, dagsutflykter och mycket golf. Nästan som en vanlig sommar.
Trots att det känns bra så går det inte en dag utan att jag har någon fundering kring cancern och om den kommer tillbaka. Jag ska snart på återbesök, 23:e aug, hoppas att det går lika bra som förra besöket. Tror att för varje koll man klarar så kommer det att kännas lite bättre. Det är som med mycket annat, det är tid som behövs för att saker ska läka ut, både mentalt och fysiskt.
Min envishet har nog varit till stor hjälp utan den hade jag nog inte varit där jag är idag. Läkaren sa att det tar minst 6 månader att återhämta sig, jag började arbeta efter 2 månader. Nu har jag ett administrativt arbete så det gick bra, ska jag vara ärlig hade det inte funkat om jag haft ett mer fysiskt krävande jobb. Samtidigt är det viktigt att komma tillbaka i vardagen, känna att man fyller en funktion och att hjärnan får jobba med något annat att fundera på än sin egen situation och sjukdom. Få känna sig frisk.
De biverkningar jag har kvar kan vara bestående har de sagt mig så jag har valt se dem som kroniska och om de går tillbaka kommer det att vara en bonus. Det blir lättare att hantera om man ser det på det viset. Risken är att man bara blir besviken annars. Nu ser jag framemot den 23:e och hoppas på bra resultat.