31:e mar, dag 32 EB. Vilken härlig vårdag det varit idag, synd bara att det forsätter vara minusgrader på natten. Idag har det varit halvlugnt. Våra göteborgsbesökare åkte hem vid lunch idag. Vi han precis hämta andan innan vårt yrväder till barnbarn Aaron kom och hälsade på och ville bli passad i någon timme medans mamma red. Ni har redan räknat ut det, dags för vila igen efter den pärsen.
Jag har nu minskat mitt pillerintag radikalt. Idag har jag inte ätit ett enda piller, knappt igår heller. Ikväll sänker jag mitt morfinplåster från 50 till 25 mg. Hoppas att det fungerar, om det inte gör det så kan jag komplettera med Panodil istället för att gå tillbaka till 50 mg. Känns som att dagen då jag är helt medicinfri kommer närmare, ska bli ganska skönt. En milstolpe i tillfrisknandet.
30:e mar, dag 31 EB. Då är snart påskafton avklarad och jag har mått bra idag också. Vi hade middag för 9 personer mitt på dagen och våra vänner från Göteborg är här. Vi har varit ute mycket idag, så orken har varit bra. Även om vi haft besök hela dagen har jag passat på att sova både middag och kvällsmat, en timme åt gången.
Tror det är viktigt att sova tillräckligt, en tupplur på middag och en på kvällen är nog melodin för mig just nu.
Det blev en väldigt god middag, vi gjorde en plommonspäckad fläskkarre i ugnen. Utsökt måste jag säga. Som ni vet känner jag inte mycket smak, men smaken från steken gick igenom framförallt de knapriga kanterna. Måste passa på att glädja mig när jag känner lite. Det blev trotsallt ett fiasko ett idag. Jag fick inte fart på påskbrasan, tydligen var grenarna lite för råa. Får helt enkelt satsa på en majbrasa istället.
29:e mar, dag 30 EB. Idag vaknade jag och kände mig nästan normal. Har mått bra stort sett hela dagen. Det verkar som att jag behöver sova två – tre dagar med jämna mellanrum för att ladda batterierna ordentligt.
Idag har jag inte ansträngt mig får se om den här känslan håller i sig imorgon också. Om det är så ska jag nog fundera på hur mycket jag tar ut mig när jag arbetar. Det kanske är så att jag tar ut mig för mycket i förhållande till vad kroppen orkar för tillfället och att jag därför behöver sova så mycket efteråt. Något att hålla ögonen öppna för.
Med andra ord fortsätter det med berg och dalbana. Trodde såklart att det bara skulle gå ett håll under återhämtningen, det hör man ju på namnet, återhämtning.
Som sagt ta hand om de bra dagarna Magnus. Jag försöker så gott jag kan, ikväll har jag lagat en potatisgratäng, tyvärr är inte smaken tillbaka ännu men matlagning är lite grand som att cykla har man engång lärt sig så sitter det i ryggmärgen så det blir säkert gott.
28:e mar, dag 29 EB. Jag fortsätter att vara tröt, dessutom har jag frusit hela dagen. Det är mycket som är jobbigt nu. Allting har med förväntningar att göra, jag har varit inne på det tidigare i bloggen men det är alltid förväntningar som inte stämmer som gör att man känner frustration och meningslöshet.
När man som jag är i återhämtningsfasen tycker alla att det är väl skönt, och det har gått bra, och du ser inte så sjuk ut. Men jag känner mig sjuk, jag vill bara sova och jag orkar bara begränsad aktivitet. Jag vill att tillfrisknandet ska gå mycket fortare. Jag vet att läkaren har sagt upp till 6 månader, vilket innebär att jag bara är i början på resan. Konstigt men det känns väldigt tungt mentalt för tillfället, man kan ju tycka att det bara skulle vara uppåt nu, se där kom förväntningarna igen. Jag måste jobba hårdare med mig själv för att komma på rätt köl igen.
Får se hur det är efter påsken, laga lite mat och vara lite social kan kanske pigga upp, eller inte. Het klart så gör det inte situationen värre i varje fall. Framåt gäller det att hantera förväntningarna på ett bättre sätt, även om jag stenhårt tror på att man måste ha ett mål, annars vet man inte vad man ska kämpa åt. Det innebär håll fast vi målet men att jag måste göra back up plan, då vet jag åtminstone vad jag ska göra istället för att bara bli frustrerad.
27:e mar, dag 28 EB. Dagen har gått i trötthetenstecken, konstigt det är som om det är varannan dag. Ett exempel på hur mycket jag kan sova. Idag vakande jag halv sju och satte eld i pannan, gick tillbaka till sängen och somnade om och sov till 10.00, var vaken till efter middagen ca: kl 14.00 gick för att vila, somnade och sov 1,5 timme, därefter gick jag ut en liten stund för att gå in och lägga mig igen. Tror ni inte att jag somnade igen och sov i nästan en timme. Tilläggas bör att igår gick jag och la mig 21.30. Det är inte en normal andel sömn precis. Hoppas att det ska rätta till sig snart. Kan ju inte börja jobba om jag måste sitta och sova halva dagarna.
Nu ska vi försöka vara lite sociala i påsken, det blir ett litet test på hr mycket man orkar. Som tur är kommer vi att vara hemma, vilket innebär att jag kan smita in till min goda säng när jag vill, liksom bara försvinna lite diskret. Bara jag hinner somna innan de hittar mig tror jag ingen har mage att väcka mig J. Skämt och åsido det ska bli kul.
26:e Mar, dag 27 EB. På västfronten intet nytt skulle man kunna säga. Det rullar vidare på samma sätt som vanligt. Vila, lite skogsarbete och vila igen. Kanske har det tillstött en sak, det verkar som hasseln kommer i blomning nu så jag får passa min allergi. Ytterligare en sak som gör mig trött, allergi och allergi medicin blir man trött av. Tur att det inte började tidigare, de kan blomma redan i februari vissa år.
Skogsarbetet är nästan färdigt, nu väntar jag på att få det hemkört sedan är det bara att invänta alla volontärer som vill komma och hjälpa till att klyva ved J.
Påsken närmar sig med stormsteg, men golfsäsongen verkar dröja. Får se vad som händer efter påsk. Det jag vet är att jag ska träffa min chef för att börja planera för återkomsten till arbetet. Mitt mål är at vara tillbaka från och med maj på något sätt. Om det blir heltid eller inte återstår att diskutera. Jag ser också fram emot att få träffa läkarna på Sahlgrenska för den första uppföljningen. Skönt att ha lite att se fram emot.
25:e mar, dag 26 EB. Jag mår ungefär som vanligt, trött och hängig. Stor del av dagen tillbringar jag i ryggläge i vår nya säng. Ny och ny men vi köpte faktiskt en ny säng förra våren och den har verkligen blivit utnyttjad till fullo de senaste månaderna. Det var bra timing, om vi haft kvar den gamla hade jag fått gå till kiropraktikern och rätta till ryggen vid det här laget.
På förmiddagen idag drog Hillevi med mig ut på hästryggen, ja ni läste rätt jag har tagit en ridtur idag. Ridit kanske är mycket sagt, det är mer att jag har åkt på hästens rygg. Det var ett bra sätt att få frisk luft, strålande sol som värmde gott. Dessutom fick vi se en älgfamilj (3st). Det är sällan jag får se dem när jag är ute och går, verkar som de är mindre rädda när de bara känner hästlukten och inte människa lika tydligt.
I eftermiddags var jag ute en liten stund i solen, även om det var härligt blev det inte en särskilt lång stund, ryggläget kallade igen.
24:e mar, dag 25 EB. Idag har jag varit ute en kort stund och njutit av vädret. I eftermiddags firade vi mammas 77 årsdag. I stort sett bara vilat.
Har fått lite ont i halsen igen, har väl gått ned lite väl fort med smärtstillande, jag får inte glömma att ta mina panodil och diklofenak om jag ska stanna på den lägre morfindosen. Just nu är otåligheten min värsta fiende. Jag får väl se otåligheten som ett tecken på att jag börjar må bättre, och i det avseendet är det positivt. Egentligen skulle jag passa på att njuta när jag mår bra och är ledig istället för att vara frustrerad.
Det är en lite enahanda blogg för tillfället, men det är så det fungerar. Inget speciellt händer. Det mest spännande är om jag blir lite piggare och att hb-värdet stiger som det ska. Tror jag ska mäta det igen efter påskhelgen och hoppas att stiger lite fortare än det gjort hittills, 2 enheter per vecka är lite för lite. Förväntar mig också att jag ska få en tid till återbesök snart. Det är klart att jag är nyfiken, det går inte en dag utan att jag känner efter lite extra om jag kan känna något av tumören eller metastaserna på halsen. Minsta lilla jag har ont så kommer det negativa tankar, är de verkligen borta? Logik och känslor går inte alltid ihop, får hoppas på att logiken vinner, att det är borta för all framtid.
23:e mar, dag 24 EB. Vaknade av mig själv halv sju och var utsövd, vilken härlig känsla. Det var längesedan jag gjorde det. Men det är klart har jag sovit i nästan två dygn innan dess så borde jag vara utvilad.
Började fundera lite mer på min trötthet, tycker det är två saker att jag behöver sova mycket jämfört med att jag inte orkar som jag brukar. Igår gick jag ned i styrka på mitt morfinplåster, det är nu 50 mg. Det verkar som det fungerar, jag har lite ont men inte så jag behöver gå upp i styrka igen. Idag har jag också minskat på mina traditionella värktabletter. Det är lätt till att man bara fortsätter och tar medicinen av ren vana. Jag får följa det noga, kanske kan jag minska ytterligare om några dagar.
Även om vintern biter sig kvar och att man är lite trött på det måste jag säga att en sådan dag som idag är helt underbar med en sol som värmer gott. Det skulle bara varit i februari inte slutet av mars. Verkar som det blir en sen golfpremiär i år om inte de kalla nätterna släpper snart. Det finns en positiv sak med detta väder, hasslen har inte börjat blomma än. Jag är allergisk mot hassel och ju frikare jag känner mig innan allergin kommer desto bättre. Ibland kommer det redan i februari och det hade inte varit bra i år.
22:e mar, dag 23 EB. Jag har ägnat största delen av dagen till att vila. Var ute 1,5 timme i skogen före och efter det har jag tillbringat i ryggläge. Fick svar på proverna från igår. Alla värden utan blodvärdet är bra, hb ligger fortfarande på runt 100. Frågade om det finns något jag kan göra eller tabletter jag kan komplettera med för att få tillbaka de röda blodkropparna fortare. Eftersom det inte fanns någon brist så finns det inget att göra mer än att vänta, man skulle kunna få en blodtransfusion, normalt får man inte det förrän hb värdet är ner mot 90. Trots det så sa min läkare att det går att göra undantag om det blir för jobbigt. Jag ska följa utvecklingen och om det inte repar sig på några veckor så kommer jag ta en diskussion om ev. blodtransfusion.
Fick lära mig att anledningen till de låga värdena är att benmärgen påverkas negativt av både cellgift och strålning, och det äår den som producerar röda blodkroppar. Den kommer att reparera sig själv men det tar tid så jag får jobba på mitt tålamod. Det enda som gäller är att lyssna på kroppen, motinera vad jag orkar och sedan vila.
Nu blir det ryggläge i soffan för att följa Sverige – Irland. Får se om de kan hålla drömmen om Brasilien 2014 levande.
21:e mar, dag 22 EB. Var på vårdcentralen idag och kollade blodvärdena, de är fortfarande låga, 102 jämfört med 100 för en vecka sedan. Klart att man blir trött och yr. Har lärt mig att en man ska ligga runt 150 om det ska vara normalt och om man kommer ner till 90 börjar läkarna diskutera en eventuell blodtransfusion. Med andra ord är det ganska OK att jag är lite hängig.
I vilket fall som helst tog de en hel del blodprov som skickas på analys. De är inte färdiga förrän på måndag men jag hoppas få reda på om det är något som jag kan ta för att speeda upp återhämtningen.
För övrigt var det samma visa idag som vanligt. 1,5 timme i skogen genererade i två timmar sömn och det är ganska tråkigt. Dessutom svartnar det för ögonen när jag reser mig upp eller att jag tar i för mycket. Det blir en balansgång mellan hur mycket man kan göra, och i vilket tempo man gör det.
Jag får försöka vara tålmodig läkaren i Göteborg sa att det tar upp till 6 månader att återhämta sig och det har bara gått tre veckor.
20:e mar, dag 21 EB. Idag kände jag mig utvilad när jag gick upp strax innan 9, vilken skön känsla. Inte så konstigt har vilat mig i mer eller mindre två dygn så det borde ge resultat.
Jag hade en svag aning om att jag skulle till tandläkaren i Halmstad någon gång denna vecka men jag hittade inte bokningen. Tänkte att jag får ringa och kolla tiden, som tur var gjorde jag det direkt på morgonen, jag ringde kl 9 och fick veta att min tid var idag kl 10, snacka om bra timing. Ibland har det lätt för att bli bra.
Hos tandläkaren gjorde de en allmän status för att se hur strålningen har påverkat tändernas status. Glädjande nog så var statusen mycket bra, men så länge inte salivproduktionen är tillbaka som den ska vara ska jag fortsätta med extra fluorsköljning och intensiv behandling med hjälp av plastskenor och fluorgel. Risken är att man får en karies epidemi i munnen och att det är väldigt svårt att laga. Kommer inte salivproduktionen tillbaka måste jag använda dessa extra fluorprodukter liver ut. Det är väl inte hela världen, men jag slipper gärna det om möjligt.
19:e mar, dag 20 EB. Det har varit en dag i trötthetens tecken, även om jag hunnit vara lite social också. Tröttheten kommer säkert av att jag har tagit ut ig lite för mycket senaste dagarna in kombination med det mitt låga hb värde.
Började med att jag och Henrik lunchade ihop och pratade lite hur det går på jobbet, det är ju faktiskt så att min återkomst närmar sig även om det inte är i nästa vecka så kommer det närmare. Efter lunchen åkte jag in till fabriken och pratade med lite folk. När jag väl kom hem var kl 4 och min ”ät och sov klocka” hade ringt så jag var tvungen att lägga mig två timmar.
Tror att det är lika viktigt att motionera och få frisk luft som det är att lyssna på kroppen och vila när det behövs. Idag är det 3 veckor sedan sista behandlingen och jag börjar så smått vänta på en kallelse för det första uppföljningsmötet på Sahlgrenska. Det är svårt att släppa tanken på om det har försvunnit helt och hållet eller inte. Jag försöker tänka positivt, klart att det försvunnit, varför skulle det inte med den behandlingen jag fått.
18:e mar, dag 19 EB. Vet inte om jag fått en rekyl av den aktiva helgen eller så har jag drabbats av någon infektion för så mycket som jag sovit idag har jag inte gjort på länge. Dagen började med en promenad efter frukost, inte jättelång men med tanke på den kuperade terrängen och snön var det ganska jobbigt. Därefter har jag mest sovit, även om vi tog en sväng till stan. Summera sov stunderna idag så är före middag efter middag och efter stan, dvs. stora delar av dagen.
Det här med apotek och hur bra det är med många apotek kan ju diskuteras. Idag försökte jag hämta ut morfin plåster på 100 mg, som jag hade recept på. Steg ett försökte jag få dem till att ändra leveransen och ge mig det dubbla av 50 mg istället eftersom jag inte använder 100 mg längre. Det skulle ju vara samma sak, men det var omöjligt. Kan till viss del förstå det. Men då sa jag att jag tar 100 mg så kan jag dela dem på mitten själv, det var OK. Enda problemet var att de inte hade några 100 mg. Det var likadant på alla apotek jag besökte. Kan undra hur de tänkte när de privatiserade apoteken. Jo, att tillgängligheten skulle öka. Tror inte de tänkte på medicinen då utan bara på öppettider vilket kan kvitta om de inte har råd att ha lager av medicinen man behöver. Min slutleding är att det är ett totalt misslyckande. Istället för ett apotek med bra soritment har vi nu 4 st i lilla Falkenberg, men ingen har råd att hålla lager och det är självklart att alla kostnader ökar, tror inte omsättningen har ökat utan det är 4 st som ska dela på samma omsättning som innan och tror f.n att det inte går. Tänk om.
17:e mar, dag 18 EB. Vaknade utsövd och kände mig bra i kroppen trots gårdagens hårdkörning i skogen. Igår minskade jag också mitt morfin plåster till 75 mg, vilket verkar fungera bra. Har bara haft lite ont men har kunnat kontrollera det med Panodil. Bra att kunna minska morfinet, det är liksom ett kvitto på att jag är på gång.
Idag blev det en omgång i skogen på förmiddagen, ca: 2 timmar igen och peppar, peppar så var jag inte lika trött som jag var igår. Förhoppningsvis så ger den här aktiviteten lite mer ork när det landar in. Eller så kan det också var min järnmedicin som jag börjat ta då mitt hb har varit väldigt lågt, runt 100 bara. Klart att det också påverkar tröttheten. Som sagt lite piggare idag och efter middag och lite sömn orkade jag med lite trädgårdsarbete. Det är inte min favorit att klippa häcken men idag kändes det bra, antagligen bara för att jag orkade.
Nu har jag en vecka framför mig och jag hoppas på samma trend som hittills, lite bättre varje dag. Om det håller i sig kan jag kanske minska morfinet ytterligare i slutet på veckan. Veckan är planerad som vanligt. Vedhuggning och vila om vartannat.
16:e mar, dag 17 EB. Igår kväll var jag på typ herrmiddag med golfligan. Förbannat roligt att orka vara med en kväll, trots att jag bara drack påskmust. Kände mig nästan normal för ett tag. Det enda som kändes annorlunda var att äta, att inte känna smak och att ha lite ont i munnen tar ned känslan lite. Men det är ett bra kvitto på att man är på väg tillbaka har inte varit ute i lite större sociala sammanhang på ett kvartal. Tyckte det var värt att missa ett blogginlägg för den goda saken.
Det var lite motion på fredag fm, vedhuggning. Att det var lite igår kompenserade jag med råge idag. Var ute i skogen med grannen och fällde träd tillsammans. Två timmar var vi ute och fällde en hel del. Slutade lagom till middag och efter middagen var det sängen som gällde, sov nonstop i två timmar.
Senare kom Roger och tjejerna och hälsade på. Det blev våfflor och glass. Hillevi gick en promenad i skogen med tjejerna och Svante, medans jag låg på soffan och småpratade med Roger fortfarande slutkörd efter förmiddagens övningar.
Dagens motion tog verkligen musten ur mig men jag tror att det ger tillbaka i slutändan, inte bara ved men också en förbättrad kondition. Imorgon ska vi gå ut i skogen igen, lika bra att köra på när man börjat. Ser framför mig en tidig kväll i säng idag och att jag är pigg igen när jag går upp imorgon.
14:e mar, dag 15 EB. Skönt, ingen mer snö att skotta. Idag har jag varit nere hos distriktssköterskan och lämnat hem slangar och sprutor jag haft till sonden. Jag fick också en hel del vällingar över. Kollade med apoteket om det gick att sälja tillbaka de oöppnade lådorna, men inte. Jag fick gärna lämna dem där men jag fick inga pengar. Bestämde att jag lämna dem till distikssköterskan istället så kan hon ge dem till någon som behöver dem istället. En bra markering att sondtiden är över.
Gjorde ett besök på Gekås på förmiddagen, undrar om det inte är jobbigare att gå på ett varuhus än att fälla träd, trots att jag är säker på att det ger mindre med motion. Med tanke på den dagliga motionen så gick jag ut och fällde två träd till samt kvistade och kapade dem. Detta kompletterat med två omgångar sömn så är min dag komplett.
Allmän tillståndet fortsätter att bli lite bättre dag för dag. Jag är fortfarande rädd för bakslag så jag tar inte ut något i förskott, men det ger absolut en positiv känsla. Det är nu två veckor sedan sista behandlingen och jag har inte fått någon kallelse från Sahlgrenska ännu, de sa att jag ska komma på återbesök 6 – 8 veckor efter sista behandlingen. Det kommer väl en kallelse rätt vad det är.
13:e mar, dag 14 EB, Lite bättre dag för dag, skönt att känna när jag vaknar att jag är lite starkare än dagen innan.
Dagens motion har bestått av snöskottning, som min bror så påpassligt kommenterade. Det är inget roligt sätt att motionera, jag fäller hellre några träd eller går några kilometer i skogen. Ikväll har vi varit i staden och kommit hem sent, varför det blev både ett sent och ett litet i blogginlägg idag.
Det viktiga är att jag inte har haft något bakslag utan det fortsätter framåt i små steg. Hoppas att jag slipper skotta snö imorgon utan kan ta min motion på något annat sätt.
12:e mar, dag 13 EB. En dag till lagd åt handlingarna, idag bestod motionen av at fälla några träd. Det räckte att fälla tre träd för att jag skulle känna mig färdig arbetad för dagen. Det blev två timmar i sängen efter det. Men det är en härlig känsla att kunna göra lite grann. Även om man tar små steg så blir saker gjorda bara man tar tillräckligt många och ofta.
Hade lite vårkänslor i eftermiddags och luntade lite gräs, det är rätt trevligt och bara sitta titta på elden när den gör sitt jobb. Ganska rogivande så länge elden inte lever sitt eget liv. För övrigt händer det inte så mycket, bara rehabilitering, vila och göra sådant man tycker är roligt.
11:e mar, dag 12 EB. Det har varit en bra dag, kändes riktigt bra när jag vaknade. Gårdagens långa promenad hade lämnat kroppen, kanske jag mår bra av at ta ut mig lite då och då. Maten fortsätter att fungera hyfsat och jag har druckit mina näringsdrycker.
Läkarbesöket idag var väldigt positivt. Han kollade bakom näsan, i halsen, i öronen och i munnen. Omdömet var att det såg bra ut, klart han såg strålskadorna och svullnaden som fortfarande var kvar, men att läkning gick väldigt bra. Munnen såg bra ut, vist var där beläggningar kvar, och små angrepp av svamp men inget alarmerande utan tvärtom positiv läkning där med. Han kunde inte se några spår av tumören när han tittade i näshålan, det är inte lika med att den är borta, det kan man inte bedöma utan röntgen, men det är också en VÄLDIGT POSITV SIGNAL.
Fick tillfälle att väga mig också, fortfarande samma vikt som jag hade innan jag tappade sonden, vilket innebär -12 kg sedan 26 nov då det hela började. Jag är fortfarande utan sond, härligt. Som ni hör mycket positiva signaler idag, nu gäller det att ta vara på det och passa på att njuta. Tror trotsallt att det är många bakslag kvar innan jag är igenom.
Ikväll kom mina kamrater Henrik och Christian och hälsade på. Christian var i Göteborg på möte så Henrik passade på att ta med honom hem till mig en sväng. Trevligt med lite snack och lite skvaller från jobbet, hur det än är så närmar sig dagen då jag måste arbeta igen. Än är det för tidigt, skulle inte orka koncentrera mig en hel dag nu. Behöver fortfarande ta två sovperioder per dag. Jag skjuter det bekymret på framtiden. Nu ska jag koncentrera mig på hugga ved och att bli lite bättre dag för dag. Skrev för någon månad sen att målet var att börja jobba mitten/slutet av april och det målet håller än.
10:e mar, dag 11 EB. Det har rent ut sagt varit en svinkall söndag, blåsten gick genom märg och ben. Jag och Leif trotsade vädret och gick en lång promenad, 5,6 km i kuperad terräng. Det var lite på gränsen av vad jag klarar av nu kände jag, men jag får skylla mig själv eftersom jag visar vägen. Antagligen är det så när man som jag är sugen på att flytta fram gränserna. Ska försöka att skynda långsamt, men det är svårt jag vill ju så mycket.
Imorgon är det besök hos läkaren i Halmstad som gäller. Jag har börjat ställa in mina mediciner själv, ska diskutera det med honom. Till exempel har jag minska morfin plåstret från 100 mg till 75 mg idag, om det är rätt lär jag inte märka förrän imorgon. Ska också övertyga honom att jag inte behöver någon ny sond. Tror jag ska skriva ner lite frågor så jag inte missar något imorgon.
Maten har gått hyfsat idag, har tagit tre näringsdrycker utöver frukost, lunch och kvällsmat och jag har inte spytt, det ser jag som ett framsteg. Ett annat tecken på att jag börjar hämta mig är inte lika positivt men jag ser det som positivt. Snuset smakar gott igen
9:e mar, dag 10 EB. Det har gått en dag till utan sond, tror att jag äter för lite men har försökt kompensera med 2 näringsdrycker. Kanske jag skulle behöva 3 drycker om dagen nu när jag börjar äta eftersom jag har svårt att äta tillräckligt. Jag kan svälja utan några större problem, men allt jag stoppar i munnen smakar illa (svavel, sur disktrasa) det blir en konstig fadd smak av det hela som gör att det växer i munnen och det blir svårt att svälja.
Idag har jag provaT en kopp varmt vatten med honung och citron och det är det enda som smakar gott. Jag kan känna både den syrliga och söta smaken, vilket gör det gott att dricka. Nu börjar jag känna igen resan nedåt, det sista som jag kunde få i mig var just citron/honungs vatten.
Idag verkar det som Hillevi har fåt magsjukan. Jag håller tummarna för att jag ska slippa den, klart jag tycker synd om henne men hon har lite mer att ta av än jag så får hoppas att hon håller den för sig själv. Ska försöka äta ordentligt imorgon och tror att jag kan övertyga läkaren på måndag. I vilket fall får jag handla mer drycker på måndag.
Det blåser bistra vintervindar ute ikväll, vi har tänt en liten brasa i kaminen och försöker mysa så gott det går i soffan. Ska invänta melodifestivalen, mer spännande än så blir det inte ikväll.
8:e mar, dag 9 EB. Nu har jag klarat en hel dag utan sond och det har gått hyfsat. Det blev gröt, apelsinjuice och en halv smörgås till frukost, lunch bestod av potatissoppa en hel tallrik. Ikväll ska vi laga Chicken ala king en traditionell och lätt äten rätt som jag hoppas ska gå bra. Ni noterade säkert att jag skrev vi ska laga, jag kan såklart tekniskt laga mat själv nu, men mina smaklökar är inte riktiga så jag får bara krydda efter gehör och låta någon annan smaka av. Men som jag bruka säga, det har väldigt lätt för sig att bli bra. Det gäller antagligen fortfarande.
Om jag nu kan bli en liten, liten gnutta bättre var dag ska jag nog klara mig utan att sätta in sonden igen. Det hela kommer antagligen att avgöras när jag träffar doktorn på måndag. Avgörande kommer att vara min viktutveckling, som det är idag har jag tappat ca: 10 kg, det kan antagligen leva med men jag får inte fortsätta tappa. Om jag tappat ett par kilo över helgen så kommer antagligen sonden in igen. Men med lite envishet, grädde och näringsdryck ska jag försöka fixa det utan någon ny sond.
Har märkt att jag mår illa när jag äter det kan vara en av två saker. Att magen inte är van vi riktig mat, mådde illa även när jag bara åt sondmat också så den tror jag inte på. Den andra anledning som det kan vara är min slemlösande medicin. Har märkt att de gånger jag mår illa har jag precis tagit den medicinen. Ska prova att hoppa över den imorgon så får vi se. Hoppas att det är det som är problemet för då kan jag både bli av med en medicin och kunna äta. Det är vad jag kallar ”Win – Win” lösning eller jackpot om man så vill.
7:e mar, dag 8 EB (efter behandling). Det är den nya tideräkningen som gäller nu, före och efter behandlingen. Idag har det hänt mycket. På sjukdomsfronten så har jag återigen lyckats spy upp min sond. Som tur är har jag börjat äta gröt på morgonen, nu får jag testa kvällsmat med ost och broccolipaj.
Nu är pajen testad, jag fick i mig en liten bit. Normalt smakar det väldigt gott, smaken var menlös på grund av mina smaklökar inte återhämtat sig. Det positiva var att jag kunde svälja, nu tror jag inte att mängden är tillräcklig för att jag ska hålla mig i rätt viktklass, ska prova en näringsdryck ikväll också. Tror att det är ett viktigt komplement om jag inte vill sätta in sonden igen.
Till dagens överraskning, min mamma ringde och ville gärna komma och hälsa på men hon hade så mycket att göra. Hon kunde bara komma mellan 13. 30 – 14.30, vi försökte få henne till att inte komma du behöver inte om du har så mycket attt göra, vi kan ses till helgen etc… Men det gick inte. Ja, ja tänkte vi man blir lite envis med åldern. När hon dök upp kl 13.30 så hade hon Josefin med sig. Hon skulle inte komma nu, både jag och Hillevi stod där som fågelholkar. Ikväll kom Amanda och Aaron hit och stannar över. Imorgon ska Amanda hämta Anthony på flygplatsen och moster ska passa Aaron. Hela familjen är samlad igen på stutelid, det är mysigt men lite jobbigt när man är i det skick som jag är i. Men jag kan trotsallt stänga dörren till sovrummet och låta dem sköta sig själva.
I eftermiddags kom Ronny upp en sväng. Vi tog en promenad och tog ut en V75 rad till helgen som vi har tillsammans i golfgänget. Tänkte vi skulle vinna ihop till en fin golfsemester, vinner vi riktigt mycket kan vi bjuda med våra respektive även de som inte spelar golf. Turkiet, Spanien eller Portugal är väl helt OK även om man inte spelar golf tänker jag.
Nu är det den där jä….a sonden som spökar. Ikväll får jag klara mig efter frukost imorgon får jag ta ett beslut om jag ska försöka klara mig utan eller åka in till Falkenberg för att få en ny isatt. Jag har en chans till, eftersom jag ska till läkaren på måndag, om inte för, så kan han fixa det.
6:e mar, dag 7. Dagarna ramlar på och nu tycker jag i varje fall att jag har blivit lite bättre jämfört med förra veckan. Det är fortfarande väldigt mycket slem i halsen och näsan. Det är väldigt jobbigt med slemmet, precis som om man inte får luft och kommer dö av kvävning. För att må lite bättre använder jag mycket näsdroppar och så sitter jag upp när jag sover.
Dagarna ramlar på en efter en och de går fort även om man inte tror det när man som jag bara väntar på att bli frisk och ingenting gör. Idag glömde jag till och med att jag skulle ta prover kl 10.00, får ta dem imorgon istället. Om jag kommer ihåg det.
Jag åt en halv tallrik gröt till frukost idag också, ju mer jag äter ju fortare blir jag av med sonden. Ska försöka öka på andelen mat lite grann var eller varannan dag. Märker att det går åt rätt håll eftersom jag inte har använt extra morfin på några dagar nu. Antagligen går förbättringen i så små steg att jag inte märker dem dag för dag utan får lägga ihop några dagar för att märka förbättringen. Än så länge märker jag inte att mina promenader har ökat på flåset, men även det borde visa sig de närmsta veckorna, tror inte jag klarar gå en hel runda ännu. Inte om banan är kuperad i varje fall. Men det är några veckor kvar till premiären.
5:e mar, dag 6 i rehabiliteringen. Då var en dag till lagd åt handlingarna. Med lite god vilja kan jag nog säga att det har varit lite bättre idag än igår. Skillnaden är inte stor så jag kan inte säga att det vänt. Det verkar som jag får en spyattack per dag, idag var inget undantag. Som tur var lyckades jag avstyra det efter lite harklande och ulkande, vilket innebär att sonden är kvar som den ska.
Roger kom upp en sväng idag och vi tog en promenad i vårsolen. Måste nog säga att det var vårvärme i solen idag, helt underbart. Det stora som hänt idag för övrigt är att jag åt en halv portion gröt till frukost. Fantastiskt att man kan känna glädje av att äta en halv portion gröt själv, jag är trotsallt 49 år så det skulle inte var så unikt tycker man.
Det händer inte mycket mer än såhär under en vanlig dag på Stutelid under rehabiliteringen. Bara vila, lite motion, medicin och vila igen. Det är bara till att ta dagarna som dom kommer.
4:e mar, dag 5. Fortsätter att försöka hitta vändningen men idag har den inte kommit, tvärtom är det väldigt jobbigt idag. Det värsta är att det gör väldigt ont i tungan. Nu försöker jag låta bli att använda tungan, det svåra är när jag träffar folk och måste prata då gör det ont. Om jag vet om att jag ska prata en del kan jag alltid ta lite morfin innan, det funkar.
Tagit min promenad på 1,5 timme idag också, försökt att njuta av våren som är i antåganade. I eftermiddags var det nära att jag skulle spy upp sonden igen, jag lyckades dämpa kräkreflexerna det blev bara några ulkande av det och därmed fick jag behålla sonden. Jag vill verkligen inte få den monterad en gång till. Jag längtar efter att kunna äta riktigt och kunna dra ut sonden en gång för alla.
Det jobbigaste med att komma in i temporär må illa, eller må sämre allmänt är att man börjar tänka en massa. Skit, ska det verkligen inte vända nu, har den inte försvunnit riktigt, blir jag inte bra? Alla dessa frågor och liknande poppar upp i huvudet hela tiden. Svårt att trycka ner dem men det är vad jag måste göra. Får inte låta de negativa tankarna vinna. Det känns som det är nu fighten börjar på allvar, även om jag har gjort en massa jobbiga behandlingar är det nu allt ställs på sin spets. Magnus ta dag för dag och försök att hitta ljuspunkterna säger jag till mig själv.
Vad är då en ljuspunkt? Idag var det promenaden i solen, men under promenaden vandrade tankarna iväg vilket inte var lika positivt. Ibland är det svårt att sortera ut det positiva, men klarar man det så är det bara till att hänga fast i det.
3:e mar, dag 5. Nu har jag haft första helgen som färdigbehandlad. Undrar om jag nått botten eller jag gör det i kommande veckan. Har varit en helt underbar vårdag idag. Tog en lång promenad på förmiddagen, 5 km men det tog lång tid. Stannade på vägen och filosoferade i vårsolen några gånger. På eftermiddagen satt jag ute i solen en halvtimme eftre att jag hejat in Johan Olsson till VM guld på femmilen. Det är jobbigt att bara vara publik.
Det har varit en bra sport/tv helg. Bra med mycket idrott när man inte mår bra. Hoppas att det succesivt kan ändra sig till att jag är mer aktiv och gör egna saker istället för att titta. Tror det kommer efterhand nu. Veckan som kommer har jag inte mycket inplanerat, det enda som jag vet är at jag ska ta prover på onsdag. Det är så att de kommer fortsätta att ha koll på mig under återhämtningen. I nästa vecka är det lite mer som händer då ska jag både till läkaren i Halmstad och till tandläkaren Halmstad, såklart på olika dagar. Nu har jag inget annat att göra så det kvittar ju. Kanske rent av är bra för att jag ska få lite att göra.
Vet inte om jag sagt det, men innan jag åkte hem från Halmstad sjukhus så tog de bort min CVK. Det innebär att jag nu har bara en extra slang in i min kropp, nämligen sonden. Får försöka börja äta så kan jag ta bort den också. Nu är det kvällen så ser jag fram emot en hel vecka med rehabilitering.
2:e mar, dag 4. Rehabliteringen fortsätter tror inte det vänt ännu även om jag må lite bättre än igår. Det måste vara tydligare tecken än så innan jag tar det för en vändning. Jag upplever allting i relativa jämförelser just nu. Om någon frågar hur jag mår så mår jag skit, även om det är lätt till att säga att det är ok bara för at det är en aning bättre än igår. Har tagit lite morfin idag med för att stå ut med tungan och de strålskadorna som är på den.
Idag hade vi lite lagarbete. Jag sågade ved medans Hillevi och Malin körde in den i pannrummet. Verkar som vi klara att hålla värmen trots att jag inte orkar så mycket för tillfället. I eftermiddags gick jag och Hillevi en promenad också, det går sakta, varm och lite andfådd blir jag men det ger ändå en härlig känsla när man kommer in igen.
Funderar mer och mer på hur det ska bli när jag kan äta igen, börjar få tillbaka hungerkänslorna lite smått igen, har inte haft det på länge tar det som ett tecken på att det går åt rätt håll. Jag har lite att äta ifatt så får hoppas att smaklökarna kommer tillbaka snabbt också så kan jag njuta av ohämmad mat och smak fest.
1:e mar, dag 3. Nu är jag i perioden som är väldigt tung. Läkarna har varnat mig för den. Jag är färdigbehandlad sedan i måndags och jag vet att det kommer att bli värre i ytterligare två veckor efter avslutad behandling. Det svår är att få in det rent emotionellt, jag är färdig och ska nu bli bra direkt säger känslorna till mig. Då blir jag tvungen att resonera med mig själv och förståndet som har lyssnat till läkarna. Nej, det blir värre inte bättre. Men det är bara en vecka till sedan ska det vända.
Idag har det varit tungt, började med att jag sovit dåligt jag har enormt mycket slem i mun, hals och näsa. Får sitta och sova, tror jag ska ta en tablett och sova på i kväll. Ju mer samanhållande sömn jag kan få desto bättre för läkningen. Har fått väldigt ont i tungan, jag hade det för en vecka sedan också men då var det på andra sidan. Tungan måste vara vår mest vitala muskel. Jag har märkt att man knappast kan göra någonting utan att det påverkar tungan, eller att man måste röra tungan i varje fall. Som tur var har jag extra morfin hemma så jag har tagit lite flytande extra och det har dämpat smärtan ordentligt. Nu har jag lärt mig hur mycket man kan ta innan jag överdoserar för det vill jag inte göra igen. Det räcker att ha varit en gång i hallucinationernas värld.
I eftermiddags kom Henrik på besök, det blev en trevlig dag på det viset. Tittade på skid VM och tog en liten promenad i det fina vårvädret.