30:e apr, dag 62 EB. Då var det Valborgsmässoafton och en dag kvar tills jag ska börja arbeta. Känns lite konstigt att börja arbeta så här efter 5 månaders sjukskrivning. Ska bli skönt att komma igång, ska försöka att ta det lugnt och inte ta på mig för mycket, trotsallt så är det långt ifrån samma gamla Magnus när det kommer till orken. Tror det blir bra att börja i maj med en hel månad, sedan kommer semesterperioderna efter varandra. Tänkte ha 1 vecka i juni och tre veckor i juli. När vi kommer in i augusti blir det fullfart igen, men då har många på företaget semester så det blir antagligen ganska lugnt ändå. Då kommer inte det riktiga eldprovet förrän i september.
Idag har jag varit på vårdcentralen och kollat upp kroppen lite. Jag har sett en viss svullnad på halsen som inte varit där innan och att jag fryser som en hund. Jag har alltid varit varmblodig, men nu sen en/två veckor tillbaka fryser jag hela tiden. Min doktor på VC är väldigt bra och tar sig tid. Han hittade inget konstig varken på eller i halsen. De tog några prover och det visade att sänkan och vita blodkroppar var OK. Det andra provet var på sköldkörteln och det får jag svar på senare i veckan. Sköldkörteln sitter nära det strålade området och kan ha fått stryk, enligt doktorn är det vanligt att man fryser om sköldkörtelhormonet inte är tillräckligt. Så klart frågade jag vad det innebär om den är skadad, men det är tydligen ingen stor grej. Det finns piller med hormon så det ska funka bra med medicin. Som vanligt gäller det att inte ta ut något i förskott, det kanske bara är en annan biverkning som går över av sig självt.
Ikväll firar vi Valborg med goda vänner, om det inte blåser för mycket så ska vi försöka elda upp påskbrasan som aldrig tog sig. Kan passa bra att stå vid en brasa när jag fryser som jag gör.
Återbesöket den 7:e maj funderar jag mycket kring nu. Tror jag ska göra en lista över alla mina biverkningar och frågor som jag har om dem. Känns som man är tjatig om man drar upp det ena efter det andra, men det tänker jag inte bry mig om nu. Han är ju där för min skull, dessutom avlönas han av mina skattepengar så det är bara för han att gilla läget.
27:e apr, dag 59 EB. Då har vi precis kommit hem efter en tvådagarstur till Stockholm. Jag ska börja med att beklaga mig på SJ. Kvällen innan vi skulle åka letade jag på sj:s hemsida på ett ställe de kallar köp sista minuten, där hittade jag biljetter för 1000 kr enkel resa för båda. Tänkte att det kan vi ta, vi kör bil för 1000 kr tur o retur men det får kosta lite med bekvämlighet. Jag började glad i hågen att boka. Allting fungerade till jag skulle fylla i typ av resenär. Vuxen var inget alternativ. Det gick bara att välja olika typer av ungdom, student eller pensionär. Skitsida tänkte jag och ringde till dem. Jag började med att säga att ni har något fel på er hemsida. Men det visade sig att den var helt iordning, det går helt enkelt inte att köpa sista minuten biljett om man är vuxen. Tror jag såg ut som en fågelholk när jag fick det svaret, min motfråga blev såklart att är det så att ni hellre kör med tomma tåg än att låta vuxna köpa sista minuten biljetter. Ja, så är reglerna sa hon och erbjud mig att köpa biljetter tur och retur för 4000 kr. Tack men då kör jag bil så kan ni åka omkring med halvtomma tåg. En av de märkligaste affärsidéer jag har stött på.
Vi körde helt enkelt bil istället, det gick väldigt bra nästan ingen trafik alls. Helt klart är att jag blev väldigt trött av att köra, vilket jag inte brukar bli. Normalt kör jag den själv men nu delade vi på det så vi körde halva sträckan var. Det var trevligt i Stockholm, vi han med att följa med Josefin att titta på en lägenhet och att shoppa. På fredag kväll var vi på Jesus Christ Superstar, den var OK, väldigt professionell och mäktig men det var för många låtar som inte föll mig i smaken direkt, trots det helt klart sevärd. Får säga att vi bodde lyxigt vid Östermalmstorg ett stenkast från Stureplan. Josefin kunde boka familjerabatt på hotellet som hon arbetar på, vi kan varken klaga på pris (100kr natten/pers. inkl. frukost) eller läge. Det kommer vi säkert att utnyttja igen.
Skönt att skingra tankarna även om det är jobbigt att resa. Det går åt en del funderande på återbesöket jag ska göra den 7:e maj. Jag känner ständigt efter om det kan vara något kvar, jag tror inte det men jag har kvar alla biverkningar som jag berättat om tidigare och de måste jag ta reda på om de kommer att klinga av och om jag kan göra något för att bringa fortgång.
24:e apr, dag 56 EB. Då har jag äntligen fått en tid för mitt första återbesök. Det blir den 7:e maj. Kanske de klarar att jobba ifatt ändå. Nu börjar funderingarna om vad de ska hitta, måste intala mig att där finns inget att hitta. Så fort det kommer negativa tankar får tänka att jag är bland de 90% som blir botade, varför skulle jag inte vara det. Dessutom har de inte hittat något på andra ställen än de behandlade, vilket gör det så gott som säkert att jag är bland de 90%:en. Det är så jag måste tänka.
Igår spelade jag 36 hål golf. Jag hade golfbil hela dagen, vet inte hur det hade gått utan. Jag var jättetrött trots att jag kört bil runt. Det är många slag som ska göras och det blåste en 15 sekundmeter, bara det kan ju få vem som helst trött. Resultatet vill jag inte prata om, det har varit bättre. Men som jag sagt innan jag var med och bara det är en vinst. Kände att när jag blev trött så orkade jag inte slå utan jag tappade hållningen och duffade mycket. Det ska väl bli bättre, för varje dag som går blir jag lite starkare.
Idag har det varit återhämtning och imorgon bär det av till Stockholm för att träffa Josefin. Har inte bestämt om vi ska köra eller ta tåg/flyg tänkte kolla ikväll om det finns några billiga biljetter, om inte blir det bil.
21:e apr, dag 53 EB. I veckan fick jag tag i Sahlgrenska via min kontaktsjuksköterska i Halmstad. Det visade sig att de är långt efter med kontrollerna och att nästa tid inte är förrän 24:e maj. Skulle det inte vara bra med en rutin för att skicka ut ett meddelande till de som väntar? Jag kan lova att det hade varit uppskattat. Enligt utsago skulle de försöka jobba ikapp, jag får vänta och se när jag blir kallad.
Det blev en bra golfpremiär idag med strålande väder och sommargreener och jag nådde ett av mina mål att vara med på premiären i ligan. Resultatet vill jag inte prata om utan den stora segern var att jag deltog. Det låter som en klyscha, men i detta fall är det sant. Jag hade i varje fall ett hyfsat närspel. Krafterna tog slut för mig, som tur var kunde jag låna en golfbil de sista sex hålen. De första var för blöta för att man skulle kunna köra. Mer golf blir det i veckan, 36 hål på tisdag men då är kravet att jag kan ha bil alla hålen annars får jag hoppa av efter 18.
Fortfarande har jag kvar mina biverkningar med fötter som domnar, känns som att gå på fötter som sover, ingen smak, ingen saliv produktion samt en viss trötthet. Kommer ständigt tillbaka till tålamod, det är bara 8 veckor sedan behandlingen avslutades och läkarna har sagt att det tar upp till 6 månader att återhämta sig. Det är klart att jag tycker att det inte ska gälla mig. Jag får glädja mig åt att jag kommit så långt som jag gjort redan. Dessutom äter jag ingen medicin längre, jag har avslutat morfinplåster i veckan. Det gör lite ont ibland men om jag håller på med smärtlindring hela tiden vet jag inte när jag är bra.
Nästa vecka är fulladdad med aktiviteter så det blir en bra värdemätare hur det kommer att gå att börja arbeta i maj. Som sagt tisdag golf, torsdag – lördag ska vi till Stockholm och hälsa på Josefin. Vi har beställt biljetter till Jesus Christ Superstar på Göta lejon.
18:e apr, dag 50 EB. Idag har jag känt mig väldigt trött och hängig, perfekt när jag börjar piggna till från behandlingen så slår pollenallergin till istället. Vad är det man säger, har man en bra dag kan man ge sig tusan på att det börjar regna. Nu tar jag antihistaminer, men tyvärr så är en av biverkningarna trötthet. Hoppas att det går över fort i år.
Snart 8 veckor sedan sista behandlingen. Jag tror inte de förstår vad de gör med människorna. Säger man att en person ska bli kallad 6-8 veckor efter behandlingen, så ser man till att kalla den person inom det tidsperspektivet. Hade nog varit bra med cancerläkare som själv hade haft cancer, det skulle underlätta om de förstod hur mentalt påfrestande det är att gå och vänta på en undersökning. Tror inte de förstår vilka förväntningar som byggs upp, är det något man vill ha så är det ett kvitto på att allt går enligt plan. Även om de inte kan bedöma om den är borta för gott så åtminstone någon form av bedömning. Idag har jag börjat jaga dem för att påminna dem att de glömt mig, men det är inte lätt att komma fram till rätt person. Som tur är jag ganska envis, så det ska nog lösa sig.
Nu närmar sig golfpremiären, tror jag ska svinga lite imorgon för att testa kroppen. På söndag blir det 18 hål och nästa tisdag 36 hål. Åtminstone på tisdag ska jag använda golfbil, kanske måste göra det på söndag också, ska känna mig för lite. I vilket fall som helst ska det bli kul att säsongen startar, det är liksom det ultimata vårtecknet för mig.
15:e apr, dag 47 EB. Jag går fortfarande i väntans tider på kallelsen till första efterkontrollen. Den borde komma i veckan annars får jag ringa dem. Jag mår lite bättre för var dag. Det är klart vissa dagar kommer det en liten rekyl tillbaka, men inte lika illa som det varit, bara lite mattare.
Idag gjorde jag en koll på mitt hb värde och som jag misstänkte så är det på väg upp, nu skriver vi 120, vilket är nedre gränsen för normalt. Vet inte vad jag ska ha när jag är frisk, men enligt distriktsköterskan är det normalt med 120 – 160 för män. Tror att jag ligger på den högra halvan. Det snurrar fortfarande i huvudet om jag reser mig upp från att ha suttit på huk.
En konstig grej som jag trodde hade med blodvärdena att göra är att mina fötter domnar och det sticker i dem hela tiden. Fick reda på att andra som har varit strålade upplever samma sak. Konstigt att inte läkarna sagt något, de har varit noga med att påpeka alla andra biverkningar. Måste fråga när jag är på återbesök.
Igår var jag på fotboll, FFF mot Ljungskile med två jobbarkompisar. Det är roligt att gå på fotboll, man skulle göra det lite oftare. Nu är det extra roligt när Falkenberg vinner såklart. Tror inte Hans håller med mig, han är ju med i Ljungskiles fanclub.
Veden är snart färdig klyvd. Uno och jag ska ta ett pass i eftermiddag sen tror jag det inte är mycket igen. Skönt att det är gjort innan jag börjar arbeta. Golfsäsongen med sommargreener verka dröja, det finns visst hopp att greenerna kan öppna till helgen då blir det premiär på söndag, ska bli spännande att se hur långt jag orkar.
11:e apr, dag 43 EB. Det har nu gått 6 veckor sedan jag hade min sista behandling. Enligt vad de sa när jag gick hem skulle de kalla mig på återbesök efter 6 – 8 veckor. Jag har inte fått någon kallelse ännu, så nu går jag i väntans tider. Tror i för sig inte att de kan säga så mycket om läget ännu, men det skulle ändå vara skönt att få någon form av bekräftelse att det ser bra ut eller liknande uttalande. Hur det än är kommer det negativa tankar emellanåt, den kanske inte är borta etc…. Jag vet att de botar minst 90% av fallen med samma cancer som jag har, har haft menar jag. Varför skulle jag tillhöra de 10% som inte botas? Måste tänka så annars orkar jag inte. Hur som helst så går jag i vätans tider.
Måste säga att jag har inte mått så här bra som jag gjort denna vecka på många, många veckor. Härligt att känna trötthet av arbete, och inte som innan trött av sjukdom. Uno har varit och hjälpt mig nästan var dag denna vecka, vi har kört på tre – fyra timmar var gång. Det räcker gott och väl för att känna en härlig trötthet. Måste hålla med det gamla uttrycket, en dags hederligt kroppsarbete är den bästa huvudkudden. Jag har sovit som en stock sen jag började med veden.
Tror att mitt hb har tagit sig annars hade jag inte orkat på det här sättet, tror jag ska åka till distriktssköterskan och kolla det i nästa vecka. Måste dit och väga mig, även om det känns som jag har stoppat fallet behöver jag bekräfta det. Jag har fått stränga order från lasarettet i Halmstad att bromsa fallet och de kommer att ringa mig en gång i veckan för att kolla mig. De vet inte att vi inte har någon våg, men jag får kolla på hur kläderna sitter och gissa utifrån det om jag inte hunnit väga mig.
Jag har också bestämt att jag börjar arbeta igen från och med maj. Nu måste jag lägga band på mig att jag inte tar på mig för mycket utan tar en mjukstart. Tror att det ska fungera men lite självdisciplin behövs. Vi ska försöka hitta en sista minuten resa i början av juni, vilket innebär lite ledighet och sen kommer semestern i juli. Det känns som en mjukstart i varje fall.
8:e apr, dag 40 EB. Peppar peppar, nu börjar jag märka framsteg. Igår började jag klyva veden med hjälp av Uno och Tomas, vi körde ett ganska långt och tufft pass. Givetvis var jag ganska mör, men det var en skön mörhet efter arbete inte den gamla vanliga. Jag orkar inte, har ingen kraft i kroppen utan en helt vanlig trötthet man får i kroppen efter ett arbete man inte är van vid.
Idag har vi fortsatt, fick hjälp av Uno och Roger idag, det blev ett likadant pass som igår och jag mår fortfarande bra. Det känns helt otroligt, har inte haft denna känsla på ett halvår. Kanske jag kan bli bra igen, när man är som mest negativa och otålig har jag tänkt att jag kommer aldrig att orka något ordentligt igen. Nu ser det lite ljusare ut, har fått en positivare känsla i kroppen och i sinnet.
Imorgon ska jag åka till jobbet på eftermiddagen, har ett möte med chefen planerat för att börja diskutera min återkomst. Som jag sagt innan har jag siktat på maj, och idag känns det som en högst rimlig plan. Får försöka hålla igen mig själv lite ibland så jag inte förtar mig innan jag börjar, eller att jag tar på mig för mycket för snabbt när jag börjar.
Jag väntar också förfullt på att få en kallelse till Sahlgrenska för återbesök, skulle vara 6 – 8 veckor efter avslutad behandling och idag är det 6 veckor sedan, så det borde komma när som helst. Skulle vara skönt med en bekräftelse på att allt läker som det ska.
Jag har några bekymmer kvar. Ett jag har fortfarande morfinplåster mest för att inte få abstinens, men ska försöka bli av med dem inom två veckor. Två, smaken är inte tillbaka, förvisso börjar jag ana en del smaker men det är mycket kvar. Tre, jag har väldigt dålig salivproduktion. Det leder till fluorsköljning för att hindra karies och att jag måste dricka mycket när jag äter annars växer det bara till en stor degig klump i munnen. Fyra, strålskadorna på huden gör att jag ska vara försiktig med solen, det är inte så lätt när det är på halsen och ansiktet. Jag har nu köpt solskyddscreme variant protection 50 med UV a och UV b skydd. Det är bara att väja sig vid att smörja in sig varje morgon, lite jobbigt när man aldrig har använt hudkräm eller liknande. Men kvinnor gör det hela tiden så jag ska nog fixa det också. Jag tror det var alla bekymmer för tillfället, om jag inte räknar att det fortfarande är tjäle i jorden som nr. fem. Med tjäle i jorden öppnar inte greenerna på säkert två veckor än och det är klart att det är ett problem när man vill spela golf.
5:e apr, dag 37 EB. Dagarna går, men läget är i stort sett oförändrat. Förutom att jag haft svårt att sova de senaste nätterna. Det liksom kryper i hela kroppen och det längsta jag kan ligga still är en minut. Klart att man inte kan somna då. För två nätter sedan provade jag mina sömntabletter jag fått, en insomningstablett och en som ska göra att man sover hela natten. Jodå, de var jättebra, somnade halv fyra ungefär. Det var inte mycket nytta med dem, man ska kanske kombinera dem med whiskey…….
Misstänker att sömnproblemen kan vara abstinens av att jag minskat mitt intag av morfin från 100 mg plåster till 25 mg på bara två veckor. Har försökt att få tag på läkaren i Halmstad för att få reda på om det är rätt och vad jag ska göra. Tyvärr har jag inte lyckats få kontakt med dem, tills motsatsen är bevisad så utgår jag från att jag har rätt. Det innebär att jag inte minskar ytterligare förrän jag har pratat med dem. Tror inte jag har ont längre, men det kan man inte veta när man hela tiden har smärtstillande i kroppen.
Sedan mitten på januari till mitten på mars har jag gått på morfin och vanliga smärtstillande, 8 Panodil och 3 Diklofenak om dagen. Nu har jag slutat med alla tabletter, jag tar Panodil spontant nån gång då och då.
Jag har fortsatt med en – två timmars skogsarbete varannan dag ganska lagom dos får jag säga. Nu är det klart i skogen och jag tror att det kommer att bli hemkört imorgon lördag. Så nu alla volontärer kan ni ringa in och anmäla er för tjänstgöring från och med Måndag.
Idag slog vårkänslorna till när jag kom tillbaka efter en skogspromenad med hunden. Jag bara tvungen att lunta lite gräs. Det brann precis lagom, ingen risk att det skulle sprida sig för mycket, det orkade inte ta allt så det blir minst en gång till. Det är något speciellt med att lunta, det är som det boren liten pyroman i en. Ja, jag är lite generell men de flesta jag känner tycker också det är roligt, antagligen ett litet spänningsmoment om man klara hålla det i schack eller inte.
2 apr, dag 34 EB. Igår blev det ingen uppdatering av bloggen, frekvensen kommer att gå ner nu. Det händer inte mycket nytt utan det försätter med en jämn väntan på genombrott i rehabiliteringen. Jag kommer antagligen inte att uppdatera varje dag när det inte händer så mycket.
Idag var jag i Vessige och mätte mitt hb värde för att se om det går åt rätt håll. Peppar peppar… så gör det det. 112 är det nya värdet fortfarande lågt men det går åt rätt håll. Vet inte hur högt det behöver vara för att känna en stabil förändring. Helt klart är att 112 är inte tillräckligt för att jag ska känna mig pigg. Igen blev jag påmind om att det är tålamod som gäller, det är trotsallt bara 5 veckor sedan jag avslutade min behandling.
Passade på att väga mig också, det fortsätter neråt och jag står nu på -14 kg vilket är lika med 78 kg. Nu måste jag verkligen stoppa fallet. Jag har varit dålig på att komplettera maten med näringsdryck men det måste jag göra nu. Om jag går ner i vikt äter jag för lite och om jag äter för lite får jag inte tillräckligt med energi och blir trött av det också.