10:e aug, dag 164 EB. Nu var det längesedan jag skrev, livet återvänder mer och mer till det normala. Inte så att jag glömmer vad jag gått igenom, hur skulle jag kunna? Biverkningarna är fortfarande kvar med domnade fötter, låg salivproduktion och lite öm i käken där jag strålades som mest. Sommaren har varit fantastisk fin med sol, bad, dagsutflykter och mycket golf. Nästan som en vanlig sommar. Trots att det känns bra så går det inte en dag utan att jag har någon fundering kring cancern och om den kommer tillbaka. Jag ska snart på återbesök, 23:e aug, hoppas att det går lika bra som förra besöket. Tror att för varje koll man klarar så kommer det att kännas lite bättre. Det är som med mycket annat, det är tid som behövs för att saker ska läka ut, både mentalt och fysiskt. Min envishet har nog varit till stor hjälp utan den hade jag nog inte varit där jag är idag. Läkaren sa att det tar minst 6 månader att återhämta sig, jag började arbeta efter 2 månader. Nu har jag ett administrativt arbete så det gick bra, ska jag vara ärlig hade det inte funkat om jag haft ett mer fysiskt krävande jobb. Samtidigt är det viktigt att komma tillbaka i vardagen, känna att man fyller en funktion och att hjärnan får jobba med något annat att fundera på än sin egen situation och sjukdom. Få känna sig frisk. De biverkningar jag har kvar kan vara bestående har de sagt mig så jag har valt se dem som kroniska och om de går tillbaka kommer det att vara en bonus. Det blir lättare att hantera om man ser det på det viset. Risken är att man bara blir besviken annars. Nu ser jag framemot den 23:e och hoppas på bra resultat.