magnusn.blogg.se

20:e jun, dag 113 EB. Inget är som i väntans tider heter det ju. Fortfarande inget svar från röntgen som jag gjorde 5 jun. Det är alltså 16 dagar sedan nu. Igår ringde jag till Sahlgrenska för att pusha på dem. Nu kommer man såklart inte fram till läkaren utan till en syster som beklagar och att det är så mycket att göra, men hon ska framföra till doktorn att jag väntar. Det är svårt att bli arg på en syster, hon kan ju inte hjälpa det.

Har tittat på den tyska serien krigets unga hjärtan, mycket sevärd om ni inte sett den och får chansen se den då. I filmen konstaterade soldaterna att krig främst handlar om väntan, mer väntan och återigen väntan. Utan att veta det gör det min liknelse ännu mera riktig, att kampen mot cancer liknar ett krig. Rått och  brutalt, det gör ont och om inte jag vinner över cancern finns jag inte mer. Trots det så är det väntan som gör mest ont. Om man inte klarar att koppla bort den så skulle den äta upp en inifrån. Nu måste jag utgå från talesättet att inga nyheter är goda nyheter eller att hälsan tiger still.

För övrigt känner jag mig till 85% återställd om det är möjligt att mäta i procent. Jag orkar nästan som vanligt nu, jag blir lite tröttare än förut men det kan jag leva med. Mina fötter fortsätta att sticka och domna bort, ju mer jag går ju mer sticker/domnar det. Ska bli intressant att se hur det går att spela 4 rundor golf nästa helg, det är trotsallt ca: 4 mils promenad. Smaken blir bättre för varje vecka och nu äter jag allt igen, även om en del saker inte smakar som det gjorde förr.

Har varit hos tandläkaren nu och gjort en besiktning av tänderna och jag hade ingen karies bara lite tandsten. Det verkar som det funkar med floursköljning morgon och kväll. Nästa gång ska de ta ett salivprov vilket förhoppningsvis visar vilka förebyggande åtgärder jag behöver fortsätt med.