HEMMA IGEN
Kategori: Allmänt
20:e dec, dag 23. Nu känner jag igen känslan som jag hade förra gången. Har försökt att beskriva det som ett kraftigt bakrus, bara att det håller på 7-8 dagar innan det vänder sakta uppåt. Lite andra saker händer också, jag tappar smaken, hickar mycket, har halsbränna och så avslutas det med blåsor i munnen. Blåsorna kom nästan efter att kuren var slut förra gången.
Allting fungerade som planerat på sjukhuset igår och idag. Jag kunde köra hem vid elva tiden och var hemma strax efter tolv. Känns skönt att kunna köra själv, slippa vänta på sjukresetaxi. Jag gillar att köra bil och i detta läge ger det också lite sysselsättning. Planera att köra själv så mycket som möjligt, så länge jag orkar och kan.
I natt delade jag rum med en patient som hade en tumör på halsen. Han hade kommit längre i behandlingen och hade bara två veckor kvar av strålning. Det ger en bild av hur jag kommer att må, han hade nu börjat med sondmatning kunde inte svälja på grund av såren i halsen som kommer av strålning. Har förstått att problemen startar efter ca; två veckors strålning, sedan blir det jobbigare och jobbigare för att de sista veckorna gå över till sondmatning. Själv ska jag strålas i sju veckor. Bilden jag bygger upp är ca; tre veckors sondmatning under behandlingen och minst tre veckor efter behandlingen innan det har börjat läka ordentligt. Som tur är så finns det morfin både i plåsterform och i sprutor. Jag får hoppas på det hjälper mig att inte ha för ont.
Nu börjar inte strålningen förrän den 9:e jan, jag ska inte ta ut eländet i förväg utan hantera dag för dag istället. Att oroa sig för saker som kanske kommer att hända är egentligen ganska dumt. Om det inte händer så har man oroat sig i onödan och om det händer så har man oroat sig två gånger. Jag brukar kunna hantera det ganska bra men i detta fall är det svårt att blunda för.