magnusn.blogg.se

20:e feb, dag 85. Idag har det varit bästa dagen sedan i lördags, skönt. När jag mådde som sämst, tänkte också att om jag inte ska nå botten förrän om en vecka är det väldigt djupt i denna sjö. Antar ”organisterna” gör samma resa men lite djupare, känns skönt att veta att de inte ska ta sig upp igen.

Ibland undrar jag hur mycket en människa klarar att hantera? Har alltid vetat att man klarar mycket mer än man tror. Men även när jag tror att all kraft är slut, som måndagskväll var där kraft kvar att reda ut den smällen också, jag är ganska säker nu på att jag hade klarat till och med mer elände än så.

Idag var det Stora ronden med överläkare och annat löst folk. De är väldigt positiva till utvecklingen av min sjukdom och tror att den kommer att vara helt botad. Jag kan inte göra mer än att hålla med dem, och säga att det är er jag räkna med för at fixa detta. Diskuterade den närmsta veckan hur den kommer att hanteras. Enligt vad som sades då kommer det att se ut som följande. Jag kommer att vara på Sahlgrenska till måndag, då gör jag sista strålningen. Därefter flyttas jag till Halmstad för eftervård, hur länge jag behöver vara på sjukhuset i Halmstad vet jag inte. Ska undersöka möjligheten att vara hemma och om jag behöver hjälp kanske distriktssköterskan kan hjälpa mig, klart att den diskussionen får jag ta när jag är på plats i Halmstad. De kommer också att förlänga sjukskrivningen två månader, just nu är jag inte det skicket så jag känner att jag kan diskutera det på ett seriöst sätt.

Hillevi var uppe och hälsade på en stund i eftermiddag, kändes bra vi pratade en del och lyckades klämma in den så viktiga motionsrundan, vi gick inte särskilt långt men tog en promenad på ca, 30 min upp mot Guldheden. Jag har faktiskt saknat mina promenader, men ibland har det bara inte gått. Över till lite roligare saker, nedräkningen.

30/33 gjorda. Med tanke på att varenda gång de 5 senaste har det känts sämre och sämre att strålas så är 3 gånger fortfarande mycket. Men jag ska klara det