magnusn.blogg.se

16:e jan, dag 50.  Då har ett halvt hundra dagar passerat i behandlingen, trodde inte jag skulle kunna skriva en titel som den jag skrev idag när jag är mitt i behandlingen.

Träffade doktorn idag efter strålningen. Doktorn som om jag kände henne, men det är fel. Hitintills har jag träffat sju olika doktorer, trots allt verkar de ha en bra kommunikation emellan sig, antar att det är via journalen det fungerar.

Det positiva idag var att hon tittade i näsan på mig och klämde på halsen och sa att cellgiftet har fungerat väldigt bra så här långt. Modertumören bakom näsan hade krympt väsentligt och metastaserna på halsen kände hon knappt. Känns underbart att få ett sådant besked.  Hon förklarade att cellgiftet reducerar tumörerna, men de botar inte dem. Även om de försvinner är risken att de kommer tillbaka stor om inte behandlingen fortsätter. Strålningen ska alltså döda ”organisterna” för gott.

Som vanligt vid dessa möten får jag också en massa bilder om vad som kommer att hända med min kropp om ett antal mer strålningar.  Det kommer snart att börja göra ont, så jag skriver ut värktabletter till dig sa hon. Numera ligger det recept på olika värktabletter på apoteket och väntar på mig, när det inte hjälper längre går vi över till morfin. Låter som jag ska kunna hantera smärtan i varje fall. För övrigt så säger de att det troligen blir sondmatning i slutet, men att många upplever det som en lättnad, om det nu är möjligt. För övrigt har jag köpt på mig näringsdrycker enligt föreskrift från dietisten, dessa har jag inte rört ännu och hoppas jag slipper. Men om det blir nödvändigt kan man leva på dem har jag hört.

Så här långt har cellgiftet varit värst för mig, och jag ska ha två omgångar till. Det blir inte roligt om jag är sänkt av strålningen redan. Nu har jag i varje fall gjort 6/33 delar av strålningen. Bekymren som kommer längre fram tar jag när de kommer, så de så.