magnusn.blogg.se

19:e jan, dag 53. Börjar förstå vad biverkningarna kommer att innebära nu. Förutom disktrasan i munnen så börjar jag känna att det är något i vägen i halsen när jag sväljer. Spykänslan kommer var gång jag äter och det beror på den sura smaken jag har i munnen. Med all säkerhet så kommer obehaget i halsen bara att växa. Jag har inte hämtat ut mina värktabletter ännu, men det kanske är dags att göra det. Alltid bra att vara beredd.

Lärde mig om den cancer jag har i onsdags av läkaren. Den heter antingen Epifarynx eller Nasofarynx och är väldigt ovanlig här i Sverige. I Sahlgrenskas upptagningsområde är det bara ca; 6 fall om året. Däremot är cancerformen väldigt vanlig i Kina. Jag kanske har några Kinesiska gener långt tillbaka? Glädjande var att på min retoriska fråga jag ställde var svaret positivt. Jag sa, och ni botar alla? Svaret var som vanligt diplomatiskt. Ja de flesta, men vi jobbar inte med några löften eller garantier, vilket jag kan förstå. Ingen av oss har några garantier, vi kan dö i trafiken eller få en hjärtattack imorgon. Det får jag leva med, bara att ställa in sig på att jag tillhör de flesta.

Det är svårt att hålla upp den positiva attityden när det börjar ta emot, men jag övertalar mig själv att det är nu jag behöver det som mest. En bra hjälp är nedräkningen som jag gör av både totala tiden av behandling och andelen strålning avklarad. Det blir liksom något konkret att hålla fast vid. Att när man som jag är i neråt fasen är det gott att veta när botten kommer att nås rent fysiskt. All information jag har beskriver samma sak, när sista behandlingen är gjord har jag nått botten. Däremot skiljer det sig hur länge man är i botten innan det börjar vända uppåt.