SONDBESLUT
Kategori: Allmänt
26:e jan, dag 60. Det börja bli tufft, att inte få i sig tillräckligt med energi gör så klart att jag är tröttare än nödvändigt. Skönt att man kan ändra sig ibland, tänker på sonden. Har nämligen bestämt mig för att be dem sätta in den på måndag. Det trodde jag inte själv att jag skulle göra. Jag har en gång bestämt mig för att göra allt jag kan för att bli frisk och då inser jag att ett rikligt intag av energi är viktigt för kroppen och det kan jag aktivt hjälpa den med genom att få maten genom en sond.
Varje gång jag sväljer är det som att köra en kniv i halsen, eller som hälla salt i ett öppet sår. Det hade gått an om det var två – tre dagar, men jag har 4 veckor kvar av behandlingen plus att det tar säkert tre veckor eller mer efter avslutad behandling innan jag kan börja äta riktigt. Att vänta med sonden då innebära bara att jag kommer ha sämre allmän tillstånd än nödvändigt när den kopplas in. Dessutom slipper jag plågorna av att svälja och behöva känna smaken av sur disktrasa var gång jag får något i munnen, vilket är en bonus. Övriga smärtor tror jag morfinet kan hjälpa mig med.
Min meny idag har bestått av en tallrik yoghurt med en halv banan och några flingor, en näringsdryck och två matskedar omelett. Som ni ser det är inte mycket mat för det som en gång var en stor stark karl. Fick ytterligare ett bevis idag på hur ynkedomen smyger sig på mig. Hillevi hjälpte till att köra in ved idag, jag körde bara med motorsågen och Hillevi körde skottkärran och bar. Det tog en timme och jag kände mig som jag sprungit ett maraton, trött och röd i ansiktet som en tomat. Ändå en seger att jag klarade av det.
I eftermiddags kom min bror och hans familj på spontanbesök, trevligt att få prata bort en liten stund, än så länge kan jag prata än om jag börjar bli hes. Hesheten kommer bara att öka om jag förstått det rätt. Andra patienter jag träffat som är i slutet på behandling kan bara viska, det blir antagligen liknande för mig. Oavsett hur det är, är jag alltid glad när en dag är avklarad. Det innebär nämligen att jag är en dag närmare att börja på rehabiliteringen.